Idag när jag skulle cykla till Kävlinge från jobbet skulle guiden fixa en grej och jag skulle bli ikappcyklad lite senare. Det blev jag inte, utan istället cyklade jag vilse. Det känns ju JÄTTElovande inför att cykla ensam till jobbet imorgon bitti. Själva då, åkt vilse nåt på sistone?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Jag som inte trodde att du kunde komma vilse. Jag har ju litat blint på dig. Men jag tror nog att du kom fram till jobbet till slut!
Nä ok, jag var aldrig vilse. Körde bara fel. Precis som förra helgen i södra Lund, och det blev ju ändå bra till slut :-)
Men om man nu är ute för att tävla i att cykla långt så borde ju vilse-cyklande vara av godo? Blir ju liksom oftast längre då.
Jag känner mig ständigt vilse men har vant mig rätt bra.
Kan berätta att lilla Semlan lärt sig att cykla den här veckan! Och hon kör verkligen långt! För att komma 20 meter framåt cyklar hon minst den dubbla sträckan med den vingelmån hon behöver. Har snart varit inne i varenda häck/staket längs med gatan. Vi fungerar som mänskliga sköldar mellan henne och parkerade bilar...
Ja, alla kilometer är bra, helt rätt uppfattat. Men det är ändå trevligare när man vet ungefär var man är.
Selmas cykling låter som när jag spelar golf! Perfekt för henne att vingla omkring i Mellby på helgerna väl? (och tänk på att jag kasnke använder samma uttryck om 10-15 år, men då ang ett helt annat vinglande)
Hmpf... Selma kommer inte nyttja några berusningsdrycker innan hon fyllt 25. (Och inte Mona heller för den delen!)
Såklart. Precis som sin mamma.
Skicka en kommentar