Vissa har det bra. Själv springer jag mellan möten, och ibland när jag har tur måste jag gå ut för att komma till nästa. Som plåster på såren dricker jag kopiösa mängder kaffe, lyssnar på bra musik och tittar på mina turkosa naglar och tuggummirosa tånaglar.
Om inte så länge blir det rosé i solen, så det gäller bara att stå ut tills dess.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar