onsdag 31 juli 2013

Italien - Milano

Till slut kom vi fram till Milano för den sista övernattningen. Trötta, varma och lite griniga pga icke-fungerande p-automat, dålig info från hotellet (som nog kommer ge en bot per post om ett tag, vi körde tydligen i en miljözon, gick inte komma till hotellet på något annat sätt) och minirum utan fungerande AC. Men vi skärpte till oss och gick ut, och efter en stund i den varma kvällen bland alla glada människor så kunde inte vi heller låta bli att le.

Vi hamnade på en restaurang bland de glada människorna och åt pasta och försökte återigen (utan att lyckas) få in en tiramisu. Sedan blev det en ganska kass natt på det varma hotellrummet. Men. Vi firade två och ett halvt år, och vi var i Milano så lite sömnbrist var inget att ta åt sig av. Vi gick runt vid katedralen en sväng. Vacker, detaljerad men med lite reklam på. Som de förklarar genom att berätta att reklamen betalar för restaureringen de håller på med.


Intill katedralen ligger en galleria med en stor kupol i mitten. Enligt en sägen så får man tur om man snurrar på en tjurtestikel i ett stadsvapen under kupolen. Så det gjorde "alla", kolla in hålet där kulorna nog har suttit en gång.


Jag snurrade också, när vi ändå var där.


Sedan ägnade vi oss åt att gå runt och ta in Milano, fotografera (vissa mer än andra), äta gelato, äta dyr lunch med utsikt, dricka kaffe, leta på kartan etc. Det sista vi gjorde innan vi hämtade bilen och körde mot flygplatsen var att äta en sista gelato på ett chokladställe nära hotellet. Kolla vilken bra idé, att servera smält choklad i en ministrut i glassen!


Ingen shopping alltså, trots att det var "Saldi" överallt. På flygplatsen kom vi på att vi inte ens hade handlat något vin, så vi ordnade det på en Carrefour Express. På Kastrup möttes vi av bagagekaos. Det stod väskor precis överallt. Våra kom snällt som de skulle men min fina lättviktsväska på fyra hjul hade gått sönder så jag anmälde det och hoppas att SAS ska ersätta mig för en ny väska.

Väl hemma skällde katten ut oss för att vi hade varit borta. Hon var ute på framsidan och skällde medan vi parkerade bilen till och med, och kom sedan och skällde flera gånger under natten. Men vad gjorde väl det, när man fick ligga i en skön säng i ett svalt sovrum! Hemma än nog ändå det bästa stället ändå.

Italien - Corniglia

Nu är vi i Ligurien, liksom den nordliga sydkusten i Italien, längst åt vänster typ, Italienska rivieran. Saker som kommer från Ligurien: focaccia och pesto. Saker att se i Ligurien: Cinque Terre (en nationalpark som innefattar fem byar längs med kusten, finns med på UNESCOs världsarvslista). Saker att göra i Ligurien: vandra, köra bil på livsfarliga vägar, äta gott, bada, tappa andan av hur vackert allt är.

Den sista biten innan målet såg ut så här på GPS:en. Även jag, som just då var kartläsare, satt och bromsade och blev fysiskt trött av att åka med. Utöver 180-graderssvängarna så gick det antingen upp eller ner, aldrig platt.


Men så plötsligt, när vi svängde runt en krök så låg Corniglia där (den mittersta av de fem byarna i Cinque Terre, där vi bodde i två nätter).  Vi bodde på agriturismo även här, men det låg mitt i byn, med kyrkan utanför fönstret.


Första kvällen checkade vi in, hälsade på mamman Elena (typ 80 år) som lagar maten de kvällar man kan äta där, och serverar frukost med gott bröd och hemgjorda marmelader. Sedan gick vi till en restaurang och åt såklart pesto. Och något mer för all del, men det var peston som var godast. Som vanligt försökte vi beställa tiramisu men det var som vanligt slut. AC var inte att tänka på, och det hjälpte inte att sova med öppna fönster. Dels snarkade någon högljutt, det var liv och rörelse utanför och den där kyrkan som vi bodde vid hade klockor som slog varje hel och halv timme. Utom vid sju på morgonen och sju på kvällen när den dessutom spelade en trudelutt med en massa klockor. Smittsam, jag trallar fortfarande på den.

Planen för nästa dag var att vandra en eller två av de fyra vandringsleder som binder ihop byarna. Tyvärr var två stängda så det fanns bara två kvar att välja på. Den ena, från Corniglia till Vernazza är 4 km och de tycker att det ska ta 1,5 timme att avverka den. Tramsigt tyckte vi men ojoj så kuperat, varmt och jobbigt! Så det tog ganska exakt så lång tid.


När vi närmade oss Vernazza och började komma ner från berget såg vi den här stranden nedanför oss. Varma och trötta satte vi kurs mot den, och fick med oss en gelato på vägen. Jag kan inte komma på ett enda dopp som någonsin har varit så skönt. Dels pga värmen och hur svettiga vi var, men vattnet var kallt, djupt, klart, salt, vågigt och alldeles ljuvligt! Det var mindre skönt att krångla sig i sina svettiga kläder igen, och hitta vandringsstigen mot Monterosso.

Nästa sträcka, dvs Vernazza till Monterosso skulle "bara" vara 3 km men ta två timmar. Och fy satan så jobbigt det var! Inte ett enda platt steg vad jag kan komma ihåg, utan ren klättring även om den skedde på någon slags stig. Ett tag var jag på riktigt orolig för Fredrik, jag har aldrig sett honom så svettig och utmattad. Men efter en vatten- och focacciapaus i skuggan fick vi båda tillbaka krafterna. Mot slutet av vandringen skakade benen rejält, och jag hade redan ont i knäna.

Det här är en skärmdump från funbeat som visar att vi gick drygt 12 km (vi gick runt i byn innan vi kom iväg, samt mellan vandringslederna etc), men framför allt ser man på den gröna höjdkurvan hur kuperat det var, inte många platta sträckor där inte. Det var verkligen tufft, framför allt på gund av värmen (drygt 35 grader i skuggan), men det var totalt värt det varje gång man lyfte blicken från den steniga stigen och såg sig omkring, otroligt vackert, alla borde åka dit!


Den här bilden är tagen när vi är halvvägs till Monterosso. Man kan se Vernazza nere vid vattnet på den andra udden, och Corniglia skymtas i fjärran vid den femte udden. Förutom svårtillgängliga vandringsleder går det både tåg och båtar mellan byarna. Innan vi gick tänkte vi att vi kanske skulle gå fram och tillbaka men det var inte ens uppe för diskussion när vi kom till Monterosso, tåg skulle det bli. Men först, den mest välförtjänta ölen någonsin.


Den kvällen åt vi hos Elena, och vi fick ett rejält lass pasta med pesto, fyllda ansjovis som smakade fantastiskt och en tyvärr halvtrist gelato. Sedan gick vi ut på byn och drack vin och spelade yatzy (jag vann).

Morgonen därpå skulle vi bara äta frukost på balkongen, checka ut, köra till en badort och sedan vidare till Milano. Men hoppsan, de skulle asfaltera vägen till byn och stänga den i några timmar. Fabio med vespan hävdade att vi skulle hinna ut, men när vi försökte blev vi stoppade. Fredrik lyckades dock prata oss ut och vi fick klämma oss förbi lastbilen. Phew. Vi var inte så sugna på att fastna där hela dagen nu när vi hade annat planerat. Vi följde GPS:en och hamnade på en väg som var rejält dålig. Vi funderade på att vända flera gånger, men då visste vi inte om vi skulle kunna ta oss därifrån över huvud taget. Det var bitvis grusväg, på ett ställe hade vägen rasat, risk för rasande stenar, smalt, brant. När vi hade kört några mil på den här riktigt otäcka vägen så fick vi köra igenom en avspärrning för att komma ut. Så den var avstängd! Från ena hållet i alla fall. Efter det fortsatte serpentinvägarna och allt som oftast fanns det en skylt som sade "strada deformata" men ingen enda vägsnutt kom i närheten av den otäcka biten ut från Corniglia. Så småningom kom vi fram till en strand (i Sestri Levante) där vi solade, badade, läste och förundrades över att vi hade klarat oss helskinnade. Och skojade om hur rubrikerna hade sett ut om det hade gått illa: "Ett svenska par omkom idag i en bilolycka i Italien, av oklar anledning körde de en bil med undermålig motor på en avstängd väg och kunde inte undvika att köra av vägen eftersom den hade rasat..." Då hade folk som läste tidningen undrat varför någon var så dum och körde där, utan att de skulle få reda på att det minsann inte alls var avstängt där vi körde in (det satt t o m en p-vakt och såg på, utan att säga något). Det var alltså lite för spännande och lite jobbigt att köra till byarna, nästa gång packar vi en ryggsäck och tar tåget!

Två olika sätt att reagera på att hitta blåbär i skogen





tisdag 30 juli 2013

Italien - Pisa, Viareggio

Vi var inte så imponerade av frukosten på Colleverde, så vi bestämde oss för att äta frukost i Pisa (skulle ändå köra förbi). Så vi parkerade, hittade ett ställe med cappuccino och focaccia (äntligen gott bröd!) och tänkte att vi ändå kunde försöka hitta det där himla tornet när vi ändå var där. På gågatan satt de här snubbarna och satt. Och ja, det är ju såklart en anordning som håller uppe plattan som han där uppe sitter på. Men ändå, han sitter där hela dagen utan att ramla ner.

När vi svängde runt ett hörn så såg vi det!



Det var större än jag trodde, och vitare och finare. Och visst lutar det, rejält. Fredrik gör här sitt bästa för att se till att det inte välter (man MÅSTE faktiskt ta minst en sådan bild när man är där)


Och så den sedvanliga bilden. Jag måste verkligen öva in ett kameraleende, ett sånt som Fredrik har.



Man undrar lite vad Pisa hade varit utan sitt lutande torn. Och vilken tur för dem att staden har ett "i" i namnet. Hur skulle de annars gjort med alla t-shirts och skyltar?


Sedan körde vi ut till kusten och tog sikte på Ligurien. Längs med kusten ligger en massa fina ställen på rad, man ser inte var det ena slutar och det andra börjar. På ena sidan, stränder. På andra sidan, dyra hotell och jättevillor. På en sträcka fanns det en camping också, det borde vi ha tänkt på och hyrt en stuga nära stranden en natt eller så.  

Vi stannade i Viareggio och hängde på stranden några timmar. Det var en privat strand (det verkade inte finnas något annat) så vi fick betala några hundra för att få en (anvisad) plats, men då fick vi parasoll, solsäng och solstol också. Helt ok ändå, men det kändes lite dyrt för den korta stunden och de hade ingen rabatt för halvdag. Sedan åt vi en gelato till lunch, köpt av en dam som klarade hela expedieringen utan så mycket som en antydan till leende ens, och skrev in Corniglia i GPS:en.

måndag 29 juli 2013

Italien - Lucca, Volterra

När vi lämnade La Topaia så körde vi till Lucca för lite turistande. Det är en gammal medeltidsstad med ringmur, smala gator, kullersten och en massa kyrkor. Vi råkade köra in i Lucca när vi letade parkering, medan jag var så kissnödig att jag höll på att explodera, och GPS:en inte riktigt hängde med.


Till sist hittade vi ut och hittade parkering, och satte oss på första bästa restaurang innanför ringmuren, för det var lunchdags och jag höll som sagt på att sprängas. När vi skulle beställa så förklarade den brittiske servitören att den ena dagens var en pasta med en fisk som såg ut som räkor men inte var räkor...han hade googlat och var mycket säker på sin sak. Vi beställde en sådan, och jag vet inte vad ni säger men visst är det räkor? De smakade räka iaf, och det var jättegott.


Det var helt galet varmt så vi gick mest runt och tittade, åt gelato, tog en kaffe etc. Jag köpte en hatt också!


Efter några timmar körde vi vidare mot nästa boende: Colleverde Agriturismo. Hela poängen med agriturismo är ju att de ska servera sina specialiteter så vi såg fram emot en närodlad middag mitt bland alla vinodlingar. Men, tji fick vi. Först fick vi knappt checka in (hon som jobbade kunde ingen engelska och ville inte riktigt släppa in oss), och när någon till slut gav oss en nyckel så fick hon också fram att restaurangen bara serverar frukost men att vi kunde åka och handla mat i närheten. Ingen bra början på den vistelsen!


Men, landskapet var vackert, kvällen varm, och världens bästa Fredrik åkte och köpte vin, ost, salami, skinka, bröd, kronärtskockor och cornichons. Så det blev bra till slut ändå...


...tills vi skulle duscha och duschen var trasig. Men å andra sidan fanns det en fläkt i taket, så det gick att sova!

Nästa morgon kom en lite mer serviceinriktad och flerspråkig tjej och presenterade sig, och såg till att vi fick ny dusch och tipsade om en promenad ner i skogen, där det bland annat finns en grotta som partisanerna använde under kriget. Vi letade oss dit, men vågade inte gå in. Den ser välbyggd ut iaf, men det var allt annat än enkelt att ta sig dit. Precis som till de andra ställena där vi såg spår av kriget.


Sedan gick Fredrik på fågel- och fotopromenad och jag låg vid poolen en stund. Framåt kvällen körde vi till en annan medeltidsstad i närheten, Volterra. Också med en ringmur, men högst upp på ett berg och pittoreskt som tusan! Där gick vi runt och tittade, fotograferade, åt. Ja, turistade. Utsikten var fantastisk (även där).

söndag 28 juli 2013

Italien - Borgo San Lorenzo

När vi landande i Milano hämtade vi upp bilen som var betald och bokad. Knappt till någon nytta för blåbäret som servade oss var både långsam och gjorde fel. Hur som helst, vi fick en liten Lancia. Vi fick precis in resväskorna i bagagen, men det var framför allt motorn som var liten (särskilt för mig som är van vid en T5a). Den var ganska ny, hade bara gått 500 mil.

Det var ca 30 mil till första stället vi skulle bo på, Fredrik körde första långpasset på motorvägen medan jag fick slutet med slingriga och branta vägar. Det var innan vi hade vant oss vid bilen, Italien och idiotiska italienare. Med Volvon hade de där vägarna inte varit något problem, men i Lancian fick vi ofta köra i ettans växel, på vägar där någon var tvungen att backa om man fick möte. Som extra grädde på moset var det många cyklister ute och tränade och i italienska körskolan verkar de ha missat det där med att hålla avståndet. Spännande att köra med andra ord, men kul!

Vi bodde mest på så kallade agriturismo, det vill säga gårdar som har bed & breakfast och serverar det de själva producerar. Det finns en jättebra sajt där man kan söka på olika områden och faciliteter. Den här utsikten mötte oss på La Topaia, där vi skulle bo de första två nätterna. Jag visste det inte innan, men jag ÄLSKAR solrosfält, kunde inte se mig mätt på just den här utsikten. På den här agriturismon kunde man få lite kallt vin vid poolen och äta den hemlagade middagen på kvällen. Gott, men inte fullt så fantastiskt som vi förväntade oss. Dels var brödet konstigt osaltat (inte bara där visade det sig), dels fick vi inga grönsaker till antipastin (förrän dag två när vi hade lärt oss och beställde en vegetarisk och fick både grönsaker och ost!)

I italienska menyer väljer man något innan maten, en antipasti eller en sallad. Sedan en pasta (första rätten som de kallar det) följt av kött/fisk (andra rätten). Och så dessert på det. Vi lyckades inte äta alla rätterna någon gång, men på La Topaia åt vi antipasti följt av pasta. Det här var en specialitet för regionen, pasta fylld med potatis. Till maten drack vi ett vin som producerats av deras egna druvor. Gott, och vi fick med oss en flaska hem!

Det sprang runt en massa katter överallt och just den här katten gillade att tigga vid matbordet. Mig identifierade den väl som "crazy cat lady" direkt, för den satte sig vid min stol och såg söt ut.


Nästa dag gjorde vi en roadtrip, och körde upp i bergen och fotograferade, gick runt, drack kaffe, körde serpentinvägar och så vidare. Och tappade andan av den vackra utsikten. Eller om det var av värmen, det låg på typ 35 grader på dagarna.
Vi lunchade vid en konstgjord sjö längst ner i dalen, men det blev inget dopp förrän vi kom "hem" till den härliga poolen (med vin och solrosfält, och fåglar för Fredrik att titta på)

Frukosten (rostat bröd med marmelad eller nutella, kaffe och yoghurt) åts jämte solrosfältet. När vi skulle packa hittade Fredrik en skorpion på rummet och började genast googla på om det var farligt att få ett bett. När han berättade för ägaren om skorpionen verkade hon måttligt intresserad, dumma turister liksom :-)

torsdag 25 juli 2013

Tvåochetthalvtårsfirande

Eller vi firar inte så mycket faktiskt (ännu), men vi är i Milano!


Det är även solen:



söndag 21 juli 2013

Stopp nummer två

Jo alltså nu hann vi nog bli lite bortskämda på förra stället, för nu är vi lite besvikna på ställe nummer två. Det ligger fantastiskt vackert, men vi fick vänta en halvtimme innan vi blev incheckade igår, och ringa två gånger innan vi ens blev insläppta. Restaurangen har inte öppet för middag och det är några km på slingriga grusvägar till närmsta affär. Inget wifi heller, mer än via Fredriks telefon. Duschen är trasig också, och badrummet dyngsurt.



Fredrik erbjöd sig att åka och handla mat. Så det blev vin, ost och salami till middag, utomhus. Väldigt gott och mysigt, men ikväll vill vi bli serverade så vi åker till en gammal by i närheten. Imorgon lämnar vi Toscana och åker längs med kusten upp till Ligurien.

fredag 19 juli 2013

Poolpaus

Jag ligger just nu vid poolen med ett glas vin, och gråter lite. Inte för att jag är ledsen (verkligen inte, vi har det fantastiskt) utan för att jag läste ut En man som heter Ove av Fredrik Backman och jag blev alldeles rörd av den underbara historien. Fredrik njuter av en promenad med kamera och kikare, han var precis här och berättade uppspelt att han hade sett några biätare.

Idag har vi kört runt i Mugello (detaljer kommer i ett separat inlägg) och nu pausar vi alltså "hemma" innan dusch och middag.



Medan jag torkar efter lite simning och vattengympa lyssnar jag på Tareq Taylors sommarprat och tittar på svalor som svischar över poolen och skopar upp vatten. Imorgon checkar vi ut och åker till nästa ställe!

torsdag 18 juli 2013

Finns det wifi på hotellet?

Japp, men jag ska inte syssla med det för länge, eftersom jag har en bok att läsa, ett bad att ta, ett glas vin att dricka och en sambo att pussa på.



Hej hej

Vi drar nu!



onsdag 17 juli 2013

Incheckning, check!

Nu återstår bara lite tvätt, en tur till tippen, en till affären, lite klädutrensning, lite prepp till hus- och kattvakten, kylskåpsrensning, vattning, städning, något avsnitt av Orange is the new black, bokväljning, packning...sedan drar vi! Ni märker att jag är peppad va? Det känns som att det är den första riktiga semestern med Fredrik (förutom några dagar här och där), dessutom min första resa till Italien, dessutom till ställen som låter helt fantastiska.

tisdag 16 juli 2013

Told ya!

Jag tror iofs alltid på en fin sommar, men man kan visst inte ha rätt jämt. I år har jag rätt! Perfekt semesterväder ju.


Det ska vara fint i Italien också, där vi kommer vara medan solen skiner här, men det känns faktiskt inte så viktigt.

Lite regn några nätter hade inte skadat gräsmattan, häcken och rabatten, men det får man väl inte säga högt...

Semesteraktiviteter

De första semesterdagarna har gått åt till golf. Och lite grillning, hemmafix och en massa trevligt sällskap. I helgen t ex, hade jag Budapestressällskapet här på besök. Sarah kom redan i torsdags för att spela golftävling med mig i fredags, Dolores hoppade genast upp och la sig i hennes knä.

De andra anslöt på fredageftermiddagen och vi drack rosé, grillade och jag fick ännu en 40-årspresent (champagneglas, så hädanefter kommer det drickas väldigt mycket bubbel här). På lördagen var det strandväder, så vi körde till Olof Viktors och åt frukost där, sedan badade vi i Mälarhusen. Det var ganska kallt men superskönt i vattnet, och roliga vågor. På hemvägen stannade vi vid Marsvinsholms slott, ett krukmakeri och ett antikvariat.


På söndagen tog vi en tur i västra hamnen, och åt lite italienskt (bäst att träna). Sedan åkte gästerna hem.

Katten, som inte varit särskilt närvarande under helgen hade svårt att dölja sin förtjusning över att gästerna åkt hem. Hon låg mellan och på oss i soffan när vi började hetstitta på den nya Netflixserien, Orange is the new black.
Igår spelade jag också golf, och sedan hade vi besök av katt- och husvakten. Vi grillade och drack vin. Gott blev det, så det får nog bli ett inlägg på den försummade matbloggen.

fredag 12 juli 2013

Nya champagneglas på väg

För några år sedan tog en kollega med oss ut i Paris, till sitt stammisställe, och fyllde oss med champagne. Jag har liksom inte kunnat sluta tänka på de där glasen sedan dess, jag gillade verkligen att dricka bubbel ur den typen av glas (coupelas, som enligt ryktet ska ha utformats efter en adelsdams bröst, kanske Marie Antoinettes) och ska man någon gång hälla upp så där snyggt att de översvämmande glasen i en pyramid fyller glasen under så är det sådana här glas man ska ha. Kännare hävdar att champagnen gör sig bäst i flöjtglas, att aromen försvinner så snabbt annars. Men jag vet inte jag, dricker man tillräckligt fort är det väl inte ett problem?


Jag har kollat runt lite efter sådana glas men inte riktigt hitta några. Ittala har en sort som är liknande, men de gillar jag konstigt nog inte (konstigt eftersom älskar vinglasen jag har därifrån i samma serie). I alla fall så pratade jag och Pariskollegan om den där kvällen sist vi sågs och jag sa att jag inte har hittat coupeglas någonstans. Så då har hon i all sin snällhet gått till restaurangen (där hon fotrfarande är och äter varje vecka) och frågat var de köper sina glas, och fått köpa en låda av dem som hon tar med nästa gång hon kommer hit. Billigt dessutom! Så om ni kommer hit och dricker bubbel efter augusti serveras det i privatimporterade franska bröstformade glas! 

torsdag 11 juli 2013

Mamma, här är physallisen!

Den som skulle stå lite försynt jämte björnbärsbusken tar nu upp hela pallkragen och lite till... Den som jag har fått binda upp i taket för den bara växer och växer mer än den orkar bära...
Det kommer bli frukt motsvarande en bytta eller två skulle jag tro, men den är inte mogen ännu. Smart system av naturen ändå, att ha frukten i en kokong så inget kommer åt den.

onsdag 10 juli 2013

Debaclet på 17:e

Igår hade jag semester för att spela en golftävling på hemmabanan. Strålande sol och runt 25 grader. Spelformen var 2-mannascramble vilket innebär at man spelar i lag och att båda hela tiden slår på den bästa bollen. Så här: jag och Daniel slår ut varsin boll. Vi bestämmer vilken som är bäst och sen slår vi varsin boll från det stället, osv tills vi har hålat ut. Det är en superrolig spelform som kan ge bra scorer, men det kan ta lite extra tid eftersom det ska väljas och diskuteras etc. Dessutom brukar det längre tid när det är riktigt varmt. Och så tar det ytterligare lite extra tid om arrangören inte har tänkt till på hur man ska få iväg folk på ett smidigt sätt. Resultatet blev att vi fick starta en halvtimme senare än startlistan visade, och att rundan nästan tog sex timmar. Galet! Rundor som tar över fyra timmar (som en runda "ska" ta) består av en jäkla massa väntande och då är det är svårt att hålla sig fokuserad och glad.

Nåväl, solen sken och de andra två i vår boll var trevliga. Jag fick stå för spelet i början tills min lagkamrat hade vaknat till, och vi spelade ok. Inte jättebra och vi saknade den där turen man behöver om man ska ha en chans att vinna, men det var ok. Tills vi kom till hål 17 och skulle välja boll efter andra slaget. Både jag och Daniel brukar vara ganska säkra på bunkerslag så vi  valde att spela från bunkern istället för att pitcha över en annan bunker och behöva få stopp på bollen som det andra alternativet var. Men, jag satte den i kanten så den trillade tillbaka ner, och Daniel toppade sin och slog den till andra sidan green, över en annan bunker och i kanten till högt gräs. Därifrån lyckades vi båda lägga oss i bunkern igen. Och sedan fick vi båda upp den på green och tvåputtade. Så: nu vet ni vad debaclet på 17:e är. Och jag hoppas att jag aldrig behöver vara med om det igen, särskilt inte på fredag när det är dags för tävling igen!

Saxat från twitter, på tal om hen

Två 3-åringar pratar.

- Är du pojke eller flicka?
- Jag vet inte...
- Vad heter du då?
- Måns.
- Jaha, då är du en katt!

måndag 8 juli 2013

Teknik(o)tur

Jobbdatorn la ju av i fredags. Jag fick igång den igen, med lite trixande och Fredrik. Men den fungerar inte som den ska och när jag konsulterade IT-supporten idag konstaterade de bara att "det är en klassiker" att en sådan dator jag har beter sig så som min gör, och att den är för gammal för att lägga tid och reservdelar på. Lite som jag trodde alltså. *skyller allt på PC, sådär skulle aldrig min mac göra*

Sedan skulle jag publicera några dokument på intranätet. Och gjorde rätt, flera gånger till och med för jag trodde att jag kanske gjorde fel eftersom det inte blev som det skulle, men det blev ändå inte rätt. Så när jag i eftermiddags skulle hålla i ett webinarie där en massa olika teknik behövde fungera samtidigt var jag inte speciellt segerviss. Men vet ni, det fungerade! *går och köper en trisslott och är hoppfull inför golftävlingen imorgon*

söndag 7 juli 2013

Stängt pga väder

Bloggen är upptagen med sol och bad, hemma och vid/i havet. Med lite tur (inspiration) även med att rensa ut kläder.

fredag 5 juli 2013

Växtkraft

Med lite tur hinner jag äta en solmogen aprikos eller två innan jag åker på semester. Och om inte, så ställer nog husvakten gärna upp. De är definitivt mer gula än gröna nu!


Jag sådde ny sallad förra fredagen, och banne mig om den inte redan tittar upp (i den vänstra kragen).


Till höger: mynta. Det är dags att den börjar växa nu så det kan bli mojitokalas snart.

Italien!

Vi hade alldeles för länge inga speciella semesterplaner, utan visste bara att vi är lediga tillsammans utan barn i en och en halv vecka och med barn i två veckor. Jag har sagt till någon som har frågat att "vi kan ju t ex vakna en morgon och vilja köra till Italien, och då gör vi kanske det", och sedan satte den tanken sig och jag fick en massa tips av Italienräven Karin och av en kollega som planerar en bilsemester dit med sin familj. Fredrik gillade idén när jag lanserade den, så nu ska vi alltså åka till Italien på semestern! Det är faktiskt på tiden, jag har av någon anledning aldrig varit där.

Först tänkte vi köra ner, för att det skulle vara mysigt och vi skulle inte behöva planera så mycket etc. Men när vi började räkna på det så bokade vi flyg till Milano och en hyrbil i en vecka istället. Vi siktar på Ligurien, möjligen med en avstickare till Toscana. Om någon som läser här har fler tips så är ni välkomna att höra av er! :-)
Japp, det är en gammal Atlas (Jugoslavien?), men ibland vill man bara titta på en karta offline.
Typ åtta pocketböcker är beställda och katt- och husvakt är ordnad. Nu återstår att hitta boende i Italien, men det finns jättemånga små mysiga ställen att bo på, vingårdar etc så det löser sig. Och så tar vi nog en natt i Milano också. Längtar och räknar ner!

torsdag 4 juli 2013

Golfbanan suger

Jag är alldeles urlakad, slut som artist, trött på gränsen till medvetslös. Vad jag har gjort? Spelat lite golf bara. Två kvällar i rad efter jobbet. Och så lite The Killing på det. Det borde man klara utan att storkna tycker jag, men jag håller på att somna över tangentbordet, och höll knappt på att komma ur sängen i morse. Att hetsdricka kaffe hjälper inte, men att hetsjobba hjälper hyggligt. Andra tips? Det kan bero på allergi, akut semesterbrist eller möjligen för lite sömn. Oavsett vilket: gäsp!

tisdag 2 juli 2013

Dålig reklam

De här usla annonserna på facebook... Är det någonsin någon som klickar på dem? Är det någon som ens förstår vad som står?
Vill titta 26 igen? antar jag är en dålig automatöversättning av Wanna look 26 again? men vad är 2 kivi magfett? Och vad är det på bilden? Ögon? Glaskulor? Varför?

måndag 1 juli 2013

Benhinneeländet

Jo, jag fick ju ont i benhinnorna mitt i uppladdningen till Midnattsloppet. Så jag vilade från löpträningen en vecka, och stretchar och får massage och masserar själv och stretchar lite till. Och växlar mellan olika skor och underlag och tempo. Och tar det lugnt och inte ökar på träningsdosen för fort. Och går omkring i benvärmare när jag är hemma (inte så snyggt tyckte modeoraklet Milla). Och idag när jag sprang på lunchen så hade jag kompressionsstrumpor på mig OCH spolade benen i kallt vatten när jag kom hem. Och styrketränade och stretchade. Pust.

Nu är jag på vecka sex av 15 i träningsschemat. Men jag har som sagt vilat en vecka och började några veckor för sent så i själva verket har jag knappt börjat. Och det känns när jag väl springer, för det är rejält jobbigt och jag förstår inte hur jag någonsin ska kunna springa en mil igen.

Som en hemmafru på speed

Innan klockan ens slagit 9 hade jag: rostat två sorters granola, långkokat revben samt gjort klart en presentation till ett webinar som jag ska hålla nästa måndag.

Hmm, det ser ut som om någon har ätit upp hälften av Fredriks granola redan.
Lukten i köket medan detta pågick: tveksam (fick öppna dörren till orangeriet). Kanelgranola möter kakao- och kardemummagranola möter lök och fläskkött i vitt vin...