Sommarprat 2015

Wohoo, äntligen! Vi tajmade helgens bilkörning så att vi kunde lyssna på fyra prat. Så här långt har jag kommit hittills:

David Batra - bra och ärligt och jobbigt, om hur han var en mobbare och hur han letar upp den han mobbade.

Kalle Moréus - jag har hört ca halva och det var lite mysputtrigt. Lite udda musik, "som kräver aktivt lyssnande" som han själv sa.

Lena Olin - jag fick en bild av vem hon är, det har jag visst inte haft innan. Musik jag aldrig hade hört innan, men vi kom fram till att hon nog hade valt utifrån texter mer än stämning.

Bengt Baron - åh det är ju något visst med vinnarskallar. Jag kan till och med förlåta att han läste sitt manus innantill, så till den milda grad att han sa "de" istället för "dom" och betonade fel allt som oftast.

Helene Andersson - inte min kopp te, Karlskronadialekt och lite sävligt för min smak. Vi stängde av efter tio minuter och bytte till Bengt Baron. Tio sekunder in konstaterade vi att det redan var bättre. Hon kanske får en ny chans senare.

Peter Apelgren och Anna Mannheimer - det bästa, gå genast och lyssna! De var smarta och personliga och roliga och avbröt varann och förolämpade och gav komplimanger om vartannat. Från deras sovrum.

Mona Malm - och "hemma hos", man får förtroende för henne direkt och vill höra mer om hur det var förr och nu (ledtråd: sexistiskt och utseendefixerat).

Flädersaft, äntligen

Jag missade ju flädern med någon vecka förra året, men i år har jag varit mer än beredd. Och nu är första satsen klar! Nu ska jag göra glass, dricka saft, marinera jordgubbar och blanda drinkar så det står härliga till!

Det växer fläder längs vägen in till byn, hur mycket som helst.

Här med citron, socker och citronsyra.

Silad, upphälld och piffad inför fotograferingen.

 Nu återstår bara att komma på den perfekta drinken, bra semestersyssla! Förutom några flaskor med saft frös vi in några i ispåsar också, det kändes smart.

Lite mör nu

Den här veckan har jag gått på två rejäla yogapass, och dessutom inte använt min kontorsstol alls utan har växlat mellan att sitta på en pilatesboll och att stå upp och jobba. Tyvärr är jag inte stark och rörlig som ett resultat, utan bara väldigt mör och lite öm i de där filéerna man har i ryggen. Och det låter som en anledning att fortsätta, så jag låter bli stolen fram till semestern iaf, det är ett löfte.

Tänk om jag skulle ta och blåsa upp den jag köpte hem för några år sedan också, då kanske jag rentav skulle använda den även där ibland? Evis och Tobbe hade en boll vid datorbordet för några år sedan, det funkade bra (förutom att Liam som då var typ 2 år bröt ihop om någon satt på den...lite oklart varför).

Pionfrossa

De snygga bilderna ovan är såklart tagna med en riktigt kamera, med en riktig fotograf bakom spakarna.

Lugnaste midsommaren i mannaminne

Jag vet inte om folk är ovanligt utarbetade i år eller vad det är, men av de sociala flödena att döma så var vi långt ifrån om ensamma att skippa det traditionella firandet och bara slappa hemma. Här åt vi ändå sill och potatis eftersom det är så gott, och jordgubbar, lite fler än vanligt. Men i övrigt var det som en slapp söndag eller så. Precis vad min inte helt återhämtade skruttkropp behövde!

Det betydde också att vi kunde köra bil klockan tidigt på midsommardagen, och åkte och lämnade Timo hos hans farmor och körde till golfbanan där vi spelade ganska usel golf. Det kom några regnskurar och det kan man stå ut med, men när de förvandlades till hagel och åska så klev vi faktiskt av, trots att vi hade fyra hål kvar att spela. Sedan åkte vi till Staffanstorp och blev bjudna på kvällsmat i solsken.  

Lugnt och skönt alltså, och det bästa är att helgen inte är slut ännu! Hoppas ni andra hade det bra, oavsett om ni firade eller inte.

Nu blommar äntligen det vackraste jag vet

Jag har kommit på att om jag tar in blommor också så får jag titta på dem hela tiden.

Det här är den riktiga färgen.

Den här är från pionen på framsidan, den på baksidan behöver några dagar till men kommer sedan ge ännu finare, svagt ljusrosa blommor. Tyvärr lägger sig busken ner när den blommar för det blir så tungt. Häromdagen hörde jag om någon som fällde upp ett paraply över sina pioner när det regnade, så att de inte skulle lägga sig av tyngden.

Skitbronkit

Nej, jag vet inte om jag har bronkit, men det känns precis likadant som när jag hade det. Skräckminnet från den gången är en cykeltur med Karin och Peter, till bokskogen. Jag hade noll ork och hostade så att jag inte fick luft. Lite jobbigt några mil hemifrån på en cykel. Det slutade med läkarbesök, cocillana och lite vila.

Den här gången blev jag förkyld och precis när det borde ha gått över så började det liksom om, och samtidigt försvann all ork. I söndags fick jag sluta spela golf efter några hål för det var mer än jag klarade av, men jag ville inte sabba Fredriks runda så jag la in mina grejer i bilen och var caddy istället. Trots att jag var klok och klev av mådde jag som en påse nötter igår (om de nu inte orkar att ta två steg utan att bli helt slut), så idag försöker jag var vuxet klok och tar en sjukdag. Inte så lätt att vila med ett hus som behöver röjas och städas, men jag får försöka fokusera på stillasittande måsten om jag tvunget ska göra nånting.

Om man var konspiratoriskt lagd skulle man nästan kunna tro att min kropp inte vill att jag ska träna, eller varför skulle det här annars komma nu, när jag var så bra igång? Men ok, det kanske blev tite mycket ett tag så jag tar det lugnt några dagar. Men egentligen vill jag cykla, yoga, springa, rensa rabatter, städa, bada.

Redan?

Med den här nya frillan kan man visst inte klippa sig endast en gång om året. Nu har det gått nästan två månader sedan sist och det var i senaste laget. Jag passade på att färga det miljö- och frisörvänligt också, med växtfärg. Den måste sitta i längre än kemikaliefärg så jag fick sitta hos frissan i några timmar efetrsom det var första gången. Framöver kan de sätta i det och så sköljer jag ur det själv hemma. Om man inte har något emot att ta sig hem med en turban på huvudet.

Nu klarar jag mig hela sommaren, och har duktigt nog bokat tid till i augusti, några dagar innan ett bröllop vi ska gå på.

Fler dyra leksaker

Igår var jag på custom fitting-lektion, vilket betyder att jag äntligen ska komma till skott med att köpa nya golfklubbor. Och här kommer försvarstalet: de jag har nu är samma set som jag har spelat på i tolv år (30-årspresent!). Och jämfört med tokstollar som köper nya drivers varje år så unnar jag mig nya klubbor var tolfte år, det känns lagom. Dessutom, om jag har råd med cyklar har jag väl råd med golfklubbor? Och, prisa skatteåterbäringen!

Så, pro:n satte upp en grej som mäter allt möjligt och så fick jag testa en massa olika klubbor. Sedan sa han och programmet att jag ska ha seniorskaft (för oss med lite lägre svinghastighet...det gör lite ont i självkänslan men är väl bara att tugga i sig). Så nästa gång jag kommer till klubben ska jag testa tre klubbor igen och se om jag gillar någon bättre än någon annan. Han lovar också att om jag skulle råka bli bättre eller svinga snabbare så kommer inte klubborna stå i vägen. Jag var ju tvungen att fråga.

Det verkar iaf som att folk har rätt i att golf är en materialsport, för med de där seniorskaften slog jag plötsligt järnsjuan 15-20 meter längre än innan. Så jag kommer köpa nya metalwoods och ny driver också. I mitt gamla set ingick lite allt möjligt, men så gör man visst inte längre.

So long för den här gången, steghets

Jaha, då var årets upplaga av stegtävlingen över. Och jag kan som vanligt konstatera att det funkade, jag ökade min träningsdos med några hundra procent.

Vi har kunnat registrera cykling, yoga etc som steg men jag har haft som regel att jag måste gå minst 10 000 "riktiga" steg per dag och gärna ha en del andra aktiviteter utöver det. Snittet för hela tävlingen blev 21 549 steg/dag vilket räckte till en tolfteplats individuellt, och vårt lag "Boom!" kom tvåa.

Igår firade jag med att inte gå särskilt många steg alls, men idag var det tillbaka till den vanliga ordningen med en promenad på lunchen. Nu är tricket att fortsätta motionera, men kanske utan ensamma promenader klockan elva på kvällen.

Det mest hoppingivande på motionsfronten just nu är nog den där nya cykeln jag köpte och gärna cyklar hit och dit på, och att jag kan gå på två bra yogapass i veckan, ett på jobbet och ett i parken. Och så fort jag slutar hosta ska jag se om lite jogging kan gå för sig.

När katten är borta dansar råttorna på bordet

Eller rättare sagt, när matte ligger och tittar på tv passar katten på att gå upp på bordet och slicka tallriken. Nog för att jag har lättat lite på reglerna när hon har varit sjuk och jag har tyckt att det har varit viktigare att katten äter än var hon äter, men riktigt så mycket har jag inte lättat på dem.

Hon har nog till exempel glömt att torrfoder serveras i en skål i köket, för det brukar magiskt läggas framför henne på alla möjliga ställen, precis som vatten serveras lite här och där. Det funkar dock, hon mår bättre än hon gjorde för några månader sedan (vad jag kan se) även om hon inte hoppar särskilt högt eller har gått upp särskilt mycket i vikt.

Och på tal om katter på bordet, sist jag hälsade på i Lomma så luktade kycklingen så gott att en av katterna tog en rejäl chans och hoppade upp på matbordet medan vi alla satt där och åt.

Hadji Invitational 2015

Det var tioårsjubileum för tävlingen, men femte gången som jag var med. I år fick även Fredrik vara med. Väderprognosen veckan innan sa att det skulle ösregna hela dagen men när jag i fredags uppdaterade klart.se varje halvtimme så blev det bättre och bättre (varsågoda!). Till slut så ösregnade det i en jobbig kvart eller så, och solen sken i flera timmar. Däremellan kom det riktiga stormbyar och lite småskvätt. Inte så lätt att planera klädsel med andra ord, och jag hade kläder både i och utanpå bagen.  

Som vanligt spelar man individuellt på morgonen. Det gick ok för min del, och lite bättre för Fredrik och det konstiga var att våra placeringar efter morgonrundan satte oss i samma greensome-lag till eftermiddagsrundan. Spännande relationstest! Men vi klarade oss utan sura miner, bråk och skilsmässa och blev till och med tredje bästa lag, hurra!

Men oj så sliten man blir efter åtta och en halv timmes golf. Särskilt om man har haft en förkylning på lut hela veckan, som vi båda har haft. Så igår gjordes det inte så många knop i lilla huset förrän vi skulle cykla till stadion för MFF-Åtvidaberg (en av vinsterna för tredjeplatsen). Och sedan fick jag yoga och gå på stället för att komma upp i mina 20 000 steg som jag har lovat att rapportera in varje dag tills stegtävlingen tar slut (söndag är sista dagen). 

Undrar när jag ska vinna den där golftävlingen egentligen, det borde väl vara dags snart? En annan golfsak som det är dags för är nya klubbor.