Ibland har jag massor med kraft kvar när jag har cyklat sex mil, ibland orkar jag knappt cykla en och en halv mil. Som i morse t ex, när jag skulle cykla från Kävlinge till Lund, och det var motvind, uppförsbacke och mina ben av nån anledning var som spagetti. Jag kom fram till slut, efter alldeles för lång tid och ett psykbryt när jag knappt kunde andas.
Tänk om, TÄNK OM kroppen är lika samarbetsovillig om en månad när det är dags för de där 10 milen. Varför kan jag inte lära mig vad det är som gör att det blir på ena eller andra sättet?
Som grädde på moset ska jag cykla hem i eftermiddag (måste ju uppenbarligen träna), och jag tänker att det inte finns en chans i helvete (pardon my French) att det blir lika jobbigt, även om det är dubbelt så långt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar