I lördags var jag och syster och såg snygga och coola Mia Skäringer på konserthuset. Dyngkåt och hur helig som helst heter föreställningen (det finns en bok med samma namn som jag än så länge bara har köpt, inte läst).
Mia Skäringer är både Solsidan och Mia och Klara för mig, men också väldigt personlig. Hon har bloggat i perioder, och jag har läst varenda inlägg. Jag blev inte speciellt förvånad när hon brände ut sig i höstas, hon lämnar ut sig själv så otroligt mycket både i bloggen och i företällningen. Hon verkar vara sån, fullt ös liksom. Precis som öppningsnumret. Där satt vi i ett nästan fullsatt konserthus, säkert 90% tjejer i publiken, uppklädda och lite vinfnissiga. Och in kommer Mia i en liten och inte alls smickrande bikini. Med degmage och små bröst, sådär som folk ser ut, med tuschstreck på magen och pratar om maglyft. Sen körde hon på med komiska betraktelser om tragiska händelser och relationer, på ett sätt som fick publiken att sätta skrattet i halsen gång på gång.
Hon sjöng också, och jäklar vad hon sjöng bra! Dessutom hade hon valt bra låtar från bl a Säkert och Olle Ljungström, bara en sån sak. Sydsvenskan recenserar också.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar