Äntligen var det dags att röra lite på fläsket, lördagscykling med Anna och Karin med tillhörande frukost i Västra hamnen. Svinkallt och hur mycket motvind som helst, men sol och blå himmel. Så mycket motvind att vi tog samma väg hem bara för att få njuta av medvinden (men då känns det ju bara lättcyklat av nån anledning). Vackra vyer längs med vattnet; isigt, lite snö och djupt blått. Och några fula också, där snöhögarna ligger som ett fult månlandskap och aldrig verkar smälta bort.
Man vet att det är kallt ute när vattenflaskan fryser till is och låren fortfarande är illröda en timme efter att man har kommit hem.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Jag tinade upp mig själv genom att hålla mig i solstrimmorna inomhus. I dem är det varmt så att man nästan förgås.
Det är f ö en bra frukost på så vis att jag fortfarande 3 timmar senare, trots 33 km cykilng, är stoppmätt.
Skicka en kommentar