På gymmet igår så la jag märke till en av de andra som skulle in på samma pass, redan innan vi blev insläppta i salen. Hon hade läppstift(!?), alldeles för korta byxor för nån över 17, och utstrålade total avsaknad av takt bara genom att stå still. Och johohodå, så rätt jag hade! Hon ställde sig jämte mig och skymde sikten mot instruktören med sina spasmliknande utfall. Inte en rörelse, inte ett steg blev rätt på 55 minuter, så jag fick vara på hugget för att inte få en cellulit i ansiktet eller en spark på benet. Hon gick aldrig åt samma håll eller gjorde samma rörelse som vi andra, men lät inte det begränsa inlevelsen eller intensiteten i rörelserna. Ska man bli imponerad eller beklämd? Jag har inte bestämt mig än, men nästa gång ska jag stå jämte nån annan.
Och jo, jag har också celluliter, men jag sprätter inte omkring med dem i folks ansikten hur som helst. Åtminstone inte i otakt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Jag lovar, jag var hemma vid den tiden! Annars är jag den mest taktlösa som finns, och celluliter ska vi bara inte tala om. Men jag sparar läppstiftet tills det är party.
Nej nej, det här var i en helt annan liga!
Skicka en kommentar