Garderobsterapi i vardande

För mig finns det inget bättre sätt att få det fint och rent hemma än att bjuda hem folk. I vanliga fall kan sovrummet vara gömställe för stöket när det ska vara i ordning på nedervåningen, men idag händer det konstiga att två människor jag inte känner ska hänga i sovrummet i några timmar. Och dessutom titta på mina kläder, och mig. Hu. Så det städades och röjdes en del i helgen, och nu vill jag fortsätta med resten av huset, bastun, orangeriet, trädgården - för oj så skönt det känns och så fint det blir!

Kolla! Nästan som i ett mäklarprospekt ju (minus tända ljus, levande blommor och citroner)!

Om du som läser har andra knep på hur man har ett hem som alltid är redo att ta emot gäster så får du gärna dela med dig. Ett som jag vet är att ha en egen plats plats för allt, men det funkar inte hos oss pga vi är trångbodda och har kanske möjligen eventuellt lite för mycket saker,

Femårsfir i Tylösand

I slutet av januari firade Fredrik och jag fem år tillsammans. Eller, vi firade inte då för vi hann inte och jag hade bihåleinflammation, men vi bokade in oss på Hotel Tylösand så att vi kunde fira några veckor senare. Och det var alltså i fredags. Vi jobbade halva dagen, eller knappt för min del för motorlampan började lysa när jag släppte av Fredrik på morgonen så jag fick åka till verkstaden och lämna den, men fick turligt nog med mig en lånebil så vi kunde ta oss till Tylösand. När vi hade kört av E6 såg vi den här skylten. Så för er som letar (jag hade min jämte mig i bilen), norr om Halmstad finns den!

Hotel Tylösand ägs av Per Gessle, och om man inte visste det innan man kom dit så blev det väldigt tydligt ganska snart. Inredningen kändes lite som han t ex (svart och lite smaklöst och omodernt fast ändå ganska bra) .och boken om honom på rummet, och husets vita vin som hette Sommartider och var Gessles. På kvällen hette champagnen innan middagen The Pleaser (det kommer tydligen från en annan låttitel) och var också en del i Gessles sortiment.

När vi kom fram åt en sen lunch och sponsrade Gessle lite mer genom att dricka hans vin i plastglas vid poolkanten. Vi hade bokat in oss på spa, inga behandlingar eller så men det finns gott om pooler, olika sorters bastu, "isvak", relax, bubbelbad, så vi hade att göra på fredagseftermiddagen utan att ens behöva packa upp träningskläderna (jo, det fanns gym också, med fantastisk utsikt). Solen sken utanför och gick vackert ner i havet utanför de stora fönstren på relaxen. Jättefint spa, rekommenderas!

Ser fräscht ut, men nog inte ekologiskt = blä för besprutade fruktskal i vatten.

På kvällen var det förbokad trerättersmeny. Vi valde en ganska sen sittning för att slippa rushen, men det var ändå ganska stökigt. Huvudrätten och efterrätten var verkligen supergoda men vi fick vänta länge. Alltför länge. Vilket är extra dåligt på ett ställe där de vet exakt hur många som kommer, när de kommer och exakt vad alla ska äta. Förrätten var trist och torr, pga att den verkade ha stått uppskuren för länge. Det stod mat utställd på brickor lite här och där i restaurangen och några stackare blev serverade efterrätt som hade stått framme bland hostande förbipasserande och annat i en och en halv timme. Inte så himla fräscht. På rummet fanns ekologisk tvål och schampo men det tänket avspeglades tyvärr inte i restaurangen. Det stod inget om vilka viner som var ekologiska t ex (inga?) och på frukosten fanns det inga märkningar över huvud taget. Det var fokus på sockeryoghurt och lågkalorisylt och sånt istället för naturliga råvaror som åtminstone jag kopplar ihop med spa och lyx. Synd!

Vi hade kanske tänkt träna på lördagsmorgonen, eller använda spa:t lite till, men eftersom solen sken så fint utanför så åt vi frukost och tog sedan en lång promenad på stranden. Fredrik hade med sig kameran och tog fina närbilder på is och sånt. Jag tog som vanligt bild på honom när han tar bilder.

Det var ett trevligt ställe som ligger fantastiskt vackert och det är alltid mysigt och lyxigt att åka iväg. Men nästa gång blir det nog Ystad Saltsjöbad istället. Och det bästa har inte med stället att göra, det bästa inte bara betalade för kalaset utan följde också med mig hem igen.

Är det verkligen insidan som räknas?

Och DÄR kom vårkänslorna

I morse hittade jag snödroppar i rabatten på framsidan! Kanske brukar det hända ungefär nu men jag blev i alla fall glatt överraskad och började genast planera årets odling och beställde ekologiska fröer för inte en alldeles liten summa pengar.

Så nu ska bara fröerna komma hem och sedan är säsongen igång! I år får fröerna bli till små plantor i tidningspapperskrukor i små drivhus i sovrummet. Jag blev lite crazy också och beställde squash som ser ut som citroner och gurkor som ser ut som ägg när de är klara. Mmm, härodlat!

Det känns ungefär som att huvudet ska explodera

Efter födelsedagen blev jag lite sjuk. Med betoning på lite för inte alls den där jobbiga influensan som däckar folk till höger och vänster utan bara lite bihåleinflammation. Egendiagnostiserad, men jag vet hur det känns men också hur jag ska bli av med den: Nasonex. Jag borde köra med nässköljning i sann yogianda, men det ska man göra förebyggande och jag kommer bara på det när det är för sent.

Ingen fara egentligen alltså, mer än att jag inte kunde träna på en dryg vecka vilket sabbade min schyssta inledning på året, men nu är jag tillbaka på gymmet och yogamattan igen. Och föresatsen om att yoga varje dag är kvar, men jag kom igång lite senare och började 1 februari. Så får vi se hur länge det håller i sig, men med tanke på att några solhälsningar räknas så har jag inte något att skylla på. Och efter tre veckor ska saker man gör varje dag ha blivit en vana så jag hoppas på det då.

Grattis! Åh, men tack!

Idag är det ingen vanlig dag för det är min födelsedag! Dessutom blir den extra lång eftersom jag drack kaffe igår kväll, lite mer än vanligt och lite senare än vanligt och då är straffet tydligen att vara vaken från kl 4.

Jag fick jättefina presenter igår när jag tjuvstartade firandet: blommor, örhängen av pärlplattor, en ny plånbok, en klean kanteen och en kokbok för flexitarianer. Utöver det så ger jag mig själv en ekologisk yogamatta och tänker en förhoppningsfull tanke om att en fin present till mig själv skulle vara att yoga varje dag på mitt fyrtiofjärde levnadsår. Kollegorna bjöd på lunch med med efterföljande pralin och finkaffe. Och årets bästa dag på facebook är tveklöst födelsedagen, där det ramlar in kärlek och gratulationer från alla håll och kanter.

Vi ska fira lite ikväll också, och sedan får jag hitta på något mer för jag tycker att födelsedagar ska firas i minst en vecka.

Om jag verkligen måste önska mig nåt

Here it is, till er* som undrar (och man måste inte ge mig nåt** eller skänk pengar till något bra).

Jag vill ha en klean kanteen vattenflaska, en sockertermometer, en stor plånbok, ett snyggt telefonfodral till iPhone 6 som man kan ha några kontokort i, biljett till nåt, middag eller brunch, nåt kul brädspel.

* mamma och Evis
** Fredrik, det gäller inte dig! ;-)

Snabba växlingar

På jobbet kl 16: ska bara köra hem och hämta upp Fredrik och en väska och sen ska vi åka och simma.

Kliver in genom dörren hemma kl 17: kan inte tänka mig ett enda annat sätt att spendera kvällen än att dricka vin i soffan.

Soffan är skön, vinet är gott, brasan värmer, arbetsveckan är slut, Fredrik lagar mat och låter mig inte hjälpa till. Så, bra beslut ändå, även om det ser lite futtigt ut i träningsappen idag. Trevlig helg!

La quenta, por favor!

Några dagar in på 2016 åkte vi till Playitas resort på Fuertaventura, en träningsresort som apollo flyger till. Jag har haft ögonen på det ett tag, kompisar och kollegor har varit där och jag gillar tanken på att kunna åka på träningsläger utan att man behöver vara proffs. Vi hade funderat på att åka över jul eller nyår men medan vi funderade så tog platserna slut.

Det var ganska spännande när vi skulle åka. Först så berättade de att det var för många plan i luften över Europa så vi var tvungna att vänta i en timme. Ok, den var ny. Och sedan när vi väl fick tillstånd att lyfta så accelererade planet men precis när det skulle lyfta så tvärnitade det och vinglade fram och tillbaka innan det stannade. Och sedan sa de inget på en stund så då hann det passera ganska många tankar. Sedan berättade de att det hade kommit en kraftig sidvind precis när de skulle lyfta och då måste man tydligen avbryta. Men vi kom iväg till slut.

Det finns hotell, lägenhetshotell och villor på området. Vi bodde på hotellet, 180 trappsteg upp från lobbyn/poolen/restaurangen. Och vi var där för att träna så vi tänkte minsann inte åka hiss. De 80 trappstegen på jobbet känns plötsligt enkla. Efter att vi hade gått upp för berget på bilden så var trapporna extra jobbiga, men det var en spännande och skön promenad/klättring, fin utsikt däruppifrån och fågelskådaren/fotografen i familjen fick flera nya kryss och några snygga bilder.

Resorten ordnar olika träningspass varje dag, vissa ingår och andra får man betala för. Det finns en olympisk pool, tennisbanor, beachvolley, inomhushall, spinning, fullutrustat gym, och gott om ställen att gå, springa och cykla på. Mitt mål med veckan var att lära mig crawla, och Fredrik hakade på. Vi hann med ett pass på gymmet, jag tog några morgonpromenader, var med på ett yogapass, ett blandat pass, bodybalance, ett stretchpass. Och så var det ju simningen då... Vi anmälde oss till en lektion för vuxna crawlnybörjare i början av veckan, så sedan hade vi lite att träna på. Och vi är inte klara än utan nu får det bli klippkort på Hylliebadet för att nöta vidare. Tydligen ska det vara lite mindre svårt för mig än för Fredrik eftersom jag kan flyta och jag har också nytta av det senaste årets yoga. Men det kändes fortfarande ganska svårt att simma utan att andas in en massa vatten. Så länge jag inte andas ser det tydligen ganska bra ut, när vi tränade i hotellpoolen hörde Fredrik ett sällskap säga "som hon där, hon kan ju" om mig. Om de bara visste hur lite jag kan.

Allt klär en skönhet!

Helt ok pool att bada och träna i, och att ligga vid.

....och att spela backgammon vid. 

Så här i efterhand var det perfekt att åka nu! Skönt att avsluta svulldecember med träning, och att kicka igång det nya året med laddade batterier och träningspepp. Det var lite över 20 grader på dagarna men på kvällarna var det kyligt och vi kunde ha läst på lite mer innan vi packade för att ha lite mer varma kläder att välja på. Nu var det mer så här varje kväll efter duschen, djungelvrålen, ljudboken och ölen på rummet:
-vad ska du ha på dig ikväll?
-samma som igår! du då?
-jag tar också samma.
Vissa hade dunjacka på kvällarna, andra hade shorts, vi höll oss lite mittemellan.

På tal om packning så behövdes det inte så mycket förutom träningskläder, för det kunde man ha hela tiden utom när man skulle bli insläppt på restaurangerna. Vilket var bra för Fredrik som hade glömt packa shorts så han hade trikåer hela veckan, utom på kvällarna då, när man ändå ville ha jeans.

Det fanns några restauranger på området men de bästa låg enligt undertecknad matsnobb  i den lilla fiskebyn någon halvkilometers strandpromenad bort. Där åt vi mest fisk såklart, och fantastiskt god friterad getost med honung och marmelad som jag ska försöka efterlikna hemma. Den här fisken med en massa tänder var dock lite läskig (men jättegod). Och kanarisk potatis (papas arrugadas) måste jag också testa att laga, mmmm! Och på stranden fanns det en liten kiosk med massor med mat och drinkar och supertrevlig personal, där brukade vi äta lunch.

Heeeeeeere's Johnny!

Hotellfrukosten var helt ok, inte som i Thailand med färsk ananas etc, men det fanns en hel del att välja på. Det enda kruxet var att hinna låta det gå lite tid mellan frukost och träning. Och att inte lita på skyltarna, de försökte t ex döda Fredrik och eventuella andra nötallergiker genom att påstå att nutellan var kakaosmör. Förutom lasset på bilden avslutade vi alltid med kaffe och croissant i solen. Det var faktiskt en träningsresa, inte en bantningsresa!

Till och med favoriten blodgrape.

Så, det var ett bra koncept och ett schysst ställe. Inte så charmigt men charmen försvinner väl alltid när det ska vara stort och effektivt. Jag trodde att alla där skulle vara i toppenform och mellan 30 och 50 så jag blev jätteglad över blandningen av unga och gamla och tjocka och smala. Vissa var alltid nyduschade och hade alltid ett äpple i handen, andra (vi, till exempel) var svettiga och tog en öl efter träningen. Det var fler barn där än jag trodde också, men det beror nog på att det var sista veckan på jullovet. Hasta luego Playitas, jag är ganska säker på att jag kommer tillbaka, då med triathlonträning eller nåt annat lite tuffare än simning och batteriladdning på agendan!

Snabbt jullov

Jag vet inte hur det gick till, men en och en halv veckas ledighet bara flög förbi. Jag har inte ens fått så tråkigt att jag har kryssat av mer än några småsaker från borde-listan utan har varit nöjd med att läsa, lyssna på böcker, promenera, sova och titta på filmer och Making a murderer.

Tack och lov har vi en vecka ledigt kvar, och den ska tillbringas på Fuertaventura, på träningsresortern Playitas. Med yoga, promenader, simning, kanske lite gymmande. Men också mat, vin, läsning och poolhäng. Det är inte så varmt i havet men jag får väl testa det också. Det finns visst en fågelart också, som bara finns där, och den tänkte delar av sällskapet försöka hitta.

Kommande inlägg kommer alltså vara ingående beskrivningar av Playitas, särskilt om nätverket är ok.

Matlagningsfri nyår coming up

Ibland gillar jag verkligen att laga mat med allt vad det innebär att planera och handla, hacka, smaka av och fixa. Och ibland är jag helt ointresserad och vill bara äta ute eller hämta mat eller ta en macka. Nu är jag t ex helt ointresserad, och därför har vi beställt mat från Osteria qui till nyårsafton. Bra beslut! (återstår att se om jag tycker samma efteråt)

Men tydligen ville jag ändå laga lite mat den här veckan för just nu har jag ett experiment i ugnen. Fläsksida som har snabbrimmats och nu ska confiteras på 100 grader i 10 timmar eller så. Jag har aldrig confiterat något innan men internet säger att det är det absolut bästa sättet att tillaga fläsk. Till det blir det nog kål i stekpåse som Ernst har berättat för Cristel om, som sedan har berättat för mig. Och potatis- och jordärtskockspuré. (återstår att se om internet hade rätt om det där med fläsket)

Ledigt värre

Nyss kollade jag på hur många steg jag hade tagit idag. Och att halvligga i soffan och lyssna på ljudbok och slökolla bloggar ger inte så många steg (< 300!). Så då fick jag ta en powerwalk och nu är jag uppe i nästan 8000. Igår var dagens enda insats att springa lite i parken. Utöver det är mest böcker, ljudböcker, film och tv-serier för hela slanten. Ledigt som sagt. Och det behövdes nog för jag har inte ens blivit rastlös än, även om det börjar krypa lite i mig.

Julen var lugn och skön med god mat, tomte i gummimask och släkt som jag träffar alldeles för sällan. Utöver en önskad vegokokbok och snygga örhängen från Sägen så vann jag storkovan i julklappsspelet och Fredrik blev precis så glad över den snygga väskan han fick som jag hade hoppats.

Om exakt en vecka åker vi till Fuertaventura för sol, bad och träning! Det blir väl en perfekt början på ett bra träningsår? Så är förhoppingen i alla fall. Förutsättningarna finns, gymkort och mer yoga är redan fixat.

God jul!

Från oss alla, till er alla: en riktigt god jul!

Eventuellt tillbaka

Man vet aldrig om det håller i sig, men goda föresatser finns det i alla fall gott om. Men det finns också gott om andra ställen att skriva på, och annat att lägga tid och energi på. Det har varit en ganska galen höst faktiskt; ändringar på jobbet, lite för mycket att göra, en älskad katt som dog, många tankar kring vad jag ska bli när jag blir stor, moreganic.se, hur och när jag tänker bli mindre, hjärnspöken och tankar som jag inte vet om jag vill eller vågar släppa ut i ljuset, yoga, uppskjutna projekt, frustration och lycka över stort och smått, hemmamys, klimatångest, konsumtionsutmattning, star wars I-VII, benhinneöveransträngning, trasig teknik, kärlek, trångsynthet som skrämmer skiten ur mig. Ja ni fattar, högt och lågt i kaosartad blandning. Som väl livet är, men lite väl lågt för närvarande.

Men det sagt så är det otroligt skönt att varva ner inför en lång julledighet som avslutas med en träningsresa till Fuertaventura. Det är perfekt att avsluta en slapp jul och dra igång vad jag hoppas kommer bli ett fantastiskt år så, väl? Om inte kroppen är med på noterna känns det lyxigt att läsa böcker vid poolen en vecka också.

Och det där med katten, det får nog bli en ny snart. Till och med när Chewbacca låter som han gör så tycker jag att det påminner om ett ljud katten gjorde när hon var jättekelig.

Kalleeffekten

Kalleeffekten: att bli så peppad av Träna med Kalle att man rivstartar och tränar nästan varje dag. Inte så mycket varje dag, men åtminstone en promenad eller lite yoga. Det är oklart om det räcker med ett program för att komma igång, vi klämde alla sex en helg och frågan nu är väl hur länge effekten sitter i.

Den där effekten slår dock lite olika hårt, jag fick en hårdare smäll än Fredrik, eller om den inte tog på honom alls och han snarare utsätts för Victoriaeffekten några gånger i veckan. Oavsett vilket, imorgon tar den oss till ett yogapass på gymmet och på söndag till parken.

Att lära så länge man lever

Förra veckan var det dags för det årliga tandläkarbesöket. Eller är det varannat kanske? Som vanligt börjar jag tänka på tandtråd veckan innan besöket, tar i lite för mycket med allt och är alldeles öm i munnen när jag väl kommer dit. Det hade ilat lite i flera månader så jag var beredd på spruckna tänder och gamla fyllningar som skulle bytas. Men, det var visst "bara" slarv med sånt som tandtråd som gav den känslan så jag bokade in en tid hos tandhygienisten också för att göra rent på riktigt och så pratade vi om hur man egentligen ska göra då. Och det är klart att jag har hört att man ska tråda regelbundet. Men tandhygienisten tycker alltså att man ska göra det varje dag. Två gånger. Eh.

Dessutom ska man visst inte skölja munnen efter man har borstat tänderna för det är nåt i tandkrämen som täpper till, och det vill man inte skölja bort.

Om det finns nån kvar som läser här efter det långa uppehållet, har ni vetat detta och gjort så?

(Angående det månadslånga uppehållet: varje gång jag har gått in på bloggen för att skriva har jag blivit ledsen av kattinlägget, men nu bet jag ihop och skrev ett nytt så kanske det går lättare sedan.)

Ledsamt

Katten/missen/kissen/Dolores har ju varit sjuk ett tag. Reumatisk, och då behövs det smärtstillande, men samtidigt njursjuk och då är det inte bra med smärtstillande. Så när vi hade varit hos veterinären några vändor i våras bestämde vi att om hon inte tål medicinen så är det slut. För om hon inte kan gå så är det inte någon särskilt nöjd katt, och att hålla på att ta prover hos veterinären var verkligen inget för henne. Hon skulle förutom medicin och kosttillskott äta specialkost, men den tyckte hon var sådär så hon har fått en blandning av det och vanlig mat. Och det har funkat. Hon har hoppat upp på stolar igen och varit mer sitt gamla jag och njutit av att vara delvis utekatt hela sommaren

Men den senaste veckan har hon ätit dåligt. I torsdags kunde hon knappt gå ner för trappan och när jag la upp henne i knät för att klippa klorna gjorde hon noll motstånd. Det har aldrig hänt innan, så det var tydligt att hon inte mådde bra. Men hon var kelig och låg hos mig och spann en stund innan hon gick ut igen. Jag insåg att det inte var så långt kvar så jag tog reda på hur man gör när man åker till veterinären för att ge den där sista sprutan och förberedde mig mentalt på att vi nog skulle bli tvungna att göra det i helgen. 

Fast när jag kom hem igår så syntes hon inte till (hon brukar komma in och äta och ligga och spinna lite i någons knä en stund på kvällen även om det är mycket som lockar ute) och jag var orolig och ledsen. Fredrik var ute och ropade på henne och när vi hade lagt oss klädde jag på mig och gick ut och lockade. Ingen katt syntes till. Inte heller i morse, när Fredrik var ute och tittade under altanen och på hennes vanliga gömställen. Lite senare i morse postade en granne i byns facebookgrupp att det låg en död katt vid brevlådan, vit och grå. Och då visste jag ju att det var hon. Hon låg bara där, i en lite konstig ställning, verkar inte ha blivit påkörd. Så njurarna orkade väl inte mer. 

Tårarna rinner såklart och jag tänker på att hon kanske hade jätteont och var rädd, och skäms för att jag inte var där och klappade henne då. Samtidigt försöker jag vara tacksam att vi hittade henne så att vi kunde ta hand om kroppen, och jag vet ju att katter drar sig undan när de har ont så jag hade inget val.

Jag tror inte på något liv efter detta, men just idag så tror jag på att det finns en katthimmel. Där världens bästa katt nu får äta kyckling och skinka och bli klappad och jaga möss och sova i solen hela dagarna.

Ont om tid är det, återigen, gott om

Det räcker att titta på inläggsfrekvensen här så ser man att det bara small till med åtaganden efter semestern. Jobb och moreganic och inte så himla mycket annat. Träningen har också fått stryka på foten men nu är den hög(s)t på priolistan igen i och med att jag har börjat på en yogakurs med samma superinstruktör som ledde passen i parken i somras. Första gången gick det så otroligt dåligt, jag hade pms och var ur form och stressad och det var dessutom trångt bland mattorna i den ganska lilla lokalen. Men det triggade mig så nu har jag yogat några gånger sedan dess så att kvällens pass ska kännas bättre (eller jag hoppas på det i alla fall). Ett ytterligare livsmål är att posta bilder på instagram när jag står på händer och annat som jag inte alls kan nu (alltså verkligen inte alls, jag vågar nog inte ens försöka pga tung och svag och dålig balans), och använda hashtaggen yogaeverydamnday. Jag började igår med första dagen på en 30-dagars yogautmaning på youtube, och tanken är att jag ska beta igenom dag för dag när jag kan och hinner, helst varje dag. Och då har det förhoppningsvis blivit en rutin så att jag fortsätter. Jag slukar också yogagirls flöde på blogg och instagram och låter mig inspireras.

I övrigt så är det mest fullt upp med att få igång ett nytt gigantiskt projekt på jobbet, och att röja ur allt stök hemma så att jag orkar vara där utan att få panik. Som vanligt alltså, hösten=nystart och omstart.

Den här helgen har vi varit hemma och slappat (och ja, yogat lite då) och fått hänga med syskonbarnen lite. Milla pratade om att hon ville gå till kyrkan och kolla så det gjorde vi. Men när vi väl var där och tittade in i den ödsliga kyrkan så ville hon inte gå in. Kanske hänger det ihop med diskussionen dagen innan då hon undrade om det bodde en häxa i kyrkan, eller om det fanns några prinsessor där.

Skönt flyt i flödet

Ibland ser slumpen till att saker hamnar i så himla bra ordning i twitterflödet. Så här till exempel:

För övrigt så väntar jag på att Donald Trump ska komma ut som ett konstprojekt, han verkar ju inte riktigt klok. Eller hoppas menar jag kanske att jag gör.

Moreganic? Vad för någe?

Jag har kanske varit lite hemlighetsfull här angående "ett projekt", men nu är det faktiskt inte hemligt längre. Det är så här att jag och en kollega har dragit igång en blogg som vi tänkte använda för att hjälpa folk komma igång att leva mer ekologiskt. För vi tycker att det är dags för alla att anstränga sig nu, innan vi har förstört planeten bortom räddning. Låter det pompöst? Pretentiöst? Det är det. Och vi bryr oss inte om hur det låter. Det är så klart tveksamt om blogg gör någon skillnad, men det kanske är början på något mer. Vi får se. Kolla gärna in bloggen, och skicka dit alla ni känner, eller åtminstone de som är intresserade av samma sak, eller kanske de som borde bli. 

Voilà: en blogg för att rädda världen. Där finns det genvägar till att följa oss på Facebook, Twitter och Instagram. Jag är sjukt nöjd med namnet! Briljant, ja? När jag kollade vad .com-domänen kostade att köpa så ville de ha 1888 USD, men för .se så betalade vi 15 spänn. Det är också en källa till en viss nöjdhet. 

Hej hej. Det är vi som är moreganic.

Projektet är inte klart än, och kommer nog aldrig bli heller, men nu är det igång och officiellt! Vi rivstartade med att ta ledigt från jobbet och gå på en digitalkonferens i Malmö, The Conference. Efter två dagar lyssnandes på kloka människor som pratar om hur och varför man bör tänka om och göra saker annorlunda så snurrar det rejält i huvudet. På ett bra sätt.

Fantastiska Fredrik, tack för snygga bilder och it-support!