Här bor jag. På ett hotell med Timeloxlås vilket alltid känns lite extra tryggt eftersom jag vet precis hur det ska låta när det funkar (skrev manualer för Timelox en gång i tiden). Det är på amerikanskt vis stora rum med stora sängar, flådigt men smaklöst. Marmorbänkar och låtsasgrejer. Jag har, trots att det var lite jobbigt att packa och packa upp en extra gång, bytt rum. Från det fina (läs: dyra) som jag hade fått först men som låg en bra bit från huvudbyggnaden till ett vanligt hederligt i samma byggnad där vi har konferensen. Jag insåg när jag gick hem ensam i mörkret igår kväll att jag hellre ville bo närmare. Så från att ha haft en egen liten lägenhet med två tv-apparater och eget kök har jag nu "bara" ett Deluxe Room med en tv.
Det finns två pooler, en lazy river, ett spa och ett gym. Och en golfbana. När vi låg vid poolen i torsdags spelade de musik som var som hämtad från tracks någon gång på 80-talet, men utan Kent Finells mellansnack. Prince, Depeche Mode, Irene Cara m fl. Högtalarna säger allt om allt det låtsasfina, eller vad tycker ni?
På rummen kan man brygga sitt eget Starbuckskaffe, två koppar per dag. Mycket bättre än pulverkaffe och vattenkokare som det brukar vara.
Frukost är en del av konferensen, och då ställer de in en omelettkock med 6 gasplattor i ett konferensrum och dukar fram allt man kan tänka sig (utom osötade grejer då, mer om det i ett annat inlägg).
Nu är det sovdags (22.30), för imorgon är det mer jobb som gäller, och vi börjar kl 7. Jag verkar ha kommit rätt i tid förutom att jag vaknar lite för tidigt, så antagligen blir det pestigt när jag kommer hem och ska ställa om. Och innan dess ska jag mellanlanda i Boston i två dagar, där det är två timmars skillnad mot här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar