Om man ska flyga billigt till USA tycker nån som bokar resor åt mig att Icelandair är bra. Då mellanlandar man på Island innan man åker vidare. Planen är ok med egen filmskärm etc, men man får ingen mat (man kan köpa en macka för en halv arm om man vill). På första planet igår var det bara halvfullt och det var extra mycket benutrymme, så jag fick upp förhoppningarna inför andra etappen. Men där satt man som vanligt som i ett skruvstäd, med en förkyld människa jämte. Utanför henne satt dessutom en gubbe som lät äckligt i fem timmar. Ni som såg Robert Gustafsson: tänk den där scenen när han var en gubbe med rollator och ägnade flera minuter åt att ljudligt hosta upp nånting...sen lättad när han fick upp det och kunde svälja. Det ljudet, i drygt fem timmar. Jag hann se No strings attached och The adjustment bureau, och powerpointa några timmar.
Sen: otrevlig tullsnubbe som borde gå i pension, hyrbil och vägarbeten, ok hotell (gigantiskt rum med två dubbelsängar till mig) och nästan 8 timmars sömn. Nu: stryka nystruken men resväskeskrynklig tunika och börja dag full av möten och shopping.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Du verkar vara bra på gång tycker jag!
Människor som har massa mun- och halsljud för sig borde gå hem och lägga sig. (Prat borträknat). Smaskande, smackande, tandsugande och annat munticks tycker jag är sjukt frustrerande. Funderar över vilka olater jag själv håller på med... men halsharklingar borde jag väl märkt av? Hosta får man också göra tycker jag. Annars, nej.
2 ggr om du inte fattade första gången...
Träffade föresten Fredrik vid salladsbordet idag. Jag uppträdde som vanligt förvirrat men han såg nyklippt och skärpt ut. Du kan väl typ... ja, ursäkta mig nån gång. Eller iaf säga att jag har normala moments i livet. Eller att det kan ha hänt.
Har varit på föräldramöte ikväll. Och nu slår det mig igen att jag undrar hur folk _gör_ för att vara fullständigt normala. Jag får liksom bita mig i tungan, sitta på händerna, vicka på tårna och emellanåt försöka tänka på lite annat för att inte ständigt fara ut med massa kommentarer, skratta galet högt, skjuta in små ointressanta anektdoter och ja, bete mig allmänt galet.
Hur jag lyckas? Nja. Sådär. Hoppas att begreppet "charmig" kan vara ett ganska vitt begrepp.
(Och så lånade jag en massa plats i din blogg igen. Fastän jag _verkligen_ ansatt mig att sluta upp med det och istället foka på dig här. Jodåsåattehh...)
Jag tycker att det är kul att få två bloggar för priset av en! Så kommentera på du, Ulrika, tycker jag! Till dig, Victoria, som trots allt är huvudbloggaren: maträtten blev väldigt god - jag såg att någon korkad människa undrade vad man skulle göra med äpplena. Vad tror hon?? de var ju sanslöst goda! Äta upp så klart! Idag har vi haft amerikanska gäster och jag gjorde coq au vin och ett mycket intressant mos av rostad vitkål, potatis och creme fraiche. Tror att du hade gillat! Förresten var det 22 gr i Lund idag (ser att du twittrat om 25 hos dig).
Det är lugnt Ulrika...mina typ 3 läsare vill ju läsa din blogg som inte finns, så det är väl ett utmärkt användningsområde av kommentarsfältet här. Fredrik läser kommentarerna så du kan hälsa honom själv.
Spännande med maten Karin, jag ska absolut testa när jag är tillbaka i matlagningsläge! Om du inte vill laga åt mig så klart, det går också bra :-)
Karin: Snacka om högklassig matlagning en måndag! Vi har precis börjat med Linas matkasse och behöver numera varken handla eller tänka.
Vickan: Jo, jag fattar ju att Fredrik kan läsa och så. Men jag tänkte att det kanske blir mer trovärdigt om du säger det. Späder liksom på den galna looken om jag själv försöker hävda motsatsen.
(Eller som Mr Ps sa vid ett möte för ett tag sedan: "Ja, själv har jag ju inte begreppet _hämnd_ i min verktygslåda, men skulle vi inte kunna... "
Var inte direkt så att jag trodde på det. Som sagt. En vanlig dag på jobbet.
Ulrika, som Victoria nämnde så stryker jag också runt här så du behöver inte gå omvägen via henne. Vilket för övrigt verkar extra onödigt för jag tycker inte att det var konstigt alls. Jag blir precis lika förvirrad när jag träffar på folk där de inte borde vara. Eller ja, inte inte borde utan mer där jag inte förväntar mig dem. Jag verkade nog samlad mest för att jag noterade er redan i matkön, så jag var liksom förberedd.
Skicka en kommentar