Det grundar sig väl i nån glad stund från barndomen antar jag, men jag är barnsligt förtjust i att titta på vasaloppet. Det är hemtrevnad i ljuden; kommentatorerna, skällorna, hejaropen, de småputtriga intervjuerna.
En kompis skrev på facebook: "jag önkar att jag vore en sån där vasaloppsmänniska men istället sitter jag här och gäspar, lägger till det på min sen-lista." Och precis så är det för mig också, jag tror på nåt sätt att jag kommer åka Vasaloppet nån gång, jag ska ju bara få ordning på knäna, gå ner i vikt, köpa grejer, träna som en tok, hitta nån att träna och åka med. Sen så! Som sagt...har det på sen-listan. Tills dess är det väldigt bra morgon-tv.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Jag har en kompis som älskar Vasaloppet och som sitter klistrad framför TV:n varje år. Jag var med henne för ett par år sedan, men eh, jag fastnade inte riktigt, det blev rätt segt faktiskt.
Klart att katterna är coolisar!
Skicka en kommentar