Ledigt värre

Nyss kollade jag på hur många steg jag hade tagit idag. Och att halvligga i soffan och lyssna på ljudbok och slökolla bloggar ger inte så många steg (< 300!). Så då fick jag ta en powerwalk och nu är jag uppe i nästan 8000. Igår var dagens enda insats att springa lite i parken. Utöver det är mest böcker, ljudböcker, film och tv-serier för hela slanten. Ledigt som sagt. Och det behövdes nog för jag har inte ens blivit rastlös än, även om det börjar krypa lite i mig.

Julen var lugn och skön med god mat, tomte i gummimask och släkt som jag träffar alldeles för sällan. Utöver en önskad vegokokbok och snygga örhängen från Sägen så vann jag storkovan i julklappsspelet och Fredrik blev precis så glad över den snygga väskan han fick som jag hade hoppats.

Om exakt en vecka åker vi till Fuertaventura för sol, bad och träning! Det blir väl en perfekt början på ett bra träningsår? Så är förhoppingen i alla fall. Förutsättningarna finns, gymkort och mer yoga är redan fixat.

God jul!

Från oss alla, till er alla: en riktigt god jul!

Eventuellt tillbaka

Man vet aldrig om det håller i sig, men goda föresatser finns det i alla fall gott om. Men det finns också gott om andra ställen att skriva på, och annat att lägga tid och energi på. Det har varit en ganska galen höst faktiskt; ändringar på jobbet, lite för mycket att göra, en älskad katt som dog, många tankar kring vad jag ska bli när jag blir stor, moreganic.se, hur och när jag tänker bli mindre, hjärnspöken och tankar som jag inte vet om jag vill eller vågar släppa ut i ljuset, yoga, uppskjutna projekt, frustration och lycka över stort och smått, hemmamys, klimatångest, konsumtionsutmattning, star wars I-VII, benhinneöveransträngning, trasig teknik, kärlek, trångsynthet som skrämmer skiten ur mig. Ja ni fattar, högt och lågt i kaosartad blandning. Som väl livet är, men lite väl lågt för närvarande.

Men det sagt så är det otroligt skönt att varva ner inför en lång julledighet som avslutas med en träningsresa till Fuertaventura. Det är perfekt att avsluta en slapp jul och dra igång vad jag hoppas kommer bli ett fantastiskt år så, väl? Om inte kroppen är med på noterna känns det lyxigt att läsa böcker vid poolen en vecka också.

Och det där med katten, det får nog bli en ny snart. Till och med när Chewbacca låter som han gör så tycker jag att det påminner om ett ljud katten gjorde när hon var jättekelig.

Kalleeffekten

Kalleeffekten: att bli så peppad av Träna med Kalle att man rivstartar och tränar nästan varje dag. Inte så mycket varje dag, men åtminstone en promenad eller lite yoga. Det är oklart om det räcker med ett program för att komma igång, vi klämde alla sex en helg och frågan nu är väl hur länge effekten sitter i.

Den där effekten slår dock lite olika hårt, jag fick en hårdare smäll än Fredrik, eller om den inte tog på honom alls och han snarare utsätts för Victoriaeffekten några gånger i veckan. Oavsett vilket, imorgon tar den oss till ett yogapass på gymmet och på söndag till parken.

Att lära så länge man lever

Förra veckan var det dags för det årliga tandläkarbesöket. Eller är det varannat kanske? Som vanligt börjar jag tänka på tandtråd veckan innan besöket, tar i lite för mycket med allt och är alldeles öm i munnen när jag väl kommer dit. Det hade ilat lite i flera månader så jag var beredd på spruckna tänder och gamla fyllningar som skulle bytas. Men, det var visst "bara" slarv med sånt som tandtråd som gav den känslan så jag bokade in en tid hos tandhygienisten också för att göra rent på riktigt och så pratade vi om hur man egentligen ska göra då. Och det är klart att jag har hört att man ska tråda regelbundet. Men tandhygienisten tycker alltså att man ska göra det varje dag. Två gånger. Eh.

Dessutom ska man visst inte skölja munnen efter man har borstat tänderna för det är nåt i tandkrämen som täpper till, och det vill man inte skölja bort.

Om det finns nån kvar som läser här efter det långa uppehållet, har ni vetat detta och gjort så?

(Angående det månadslånga uppehållet: varje gång jag har gått in på bloggen för att skriva har jag blivit ledsen av kattinlägget, men nu bet jag ihop och skrev ett nytt så kanske det går lättare sedan.)

Ledsamt

Katten/missen/kissen/Dolores har ju varit sjuk ett tag. Reumatisk, och då behövs det smärtstillande, men samtidigt njursjuk och då är det inte bra med smärtstillande. Så när vi hade varit hos veterinären några vändor i våras bestämde vi att om hon inte tål medicinen så är det slut. För om hon inte kan gå så är det inte någon särskilt nöjd katt, och att hålla på att ta prover hos veterinären var verkligen inget för henne. Hon skulle förutom medicin och kosttillskott äta specialkost, men den tyckte hon var sådär så hon har fått en blandning av det och vanlig mat. Och det har funkat. Hon har hoppat upp på stolar igen och varit mer sitt gamla jag och njutit av att vara delvis utekatt hela sommaren

Men den senaste veckan har hon ätit dåligt. I torsdags kunde hon knappt gå ner för trappan och när jag la upp henne i knät för att klippa klorna gjorde hon noll motstånd. Det har aldrig hänt innan, så det var tydligt att hon inte mådde bra. Men hon var kelig och låg hos mig och spann en stund innan hon gick ut igen. Jag insåg att det inte var så långt kvar så jag tog reda på hur man gör när man åker till veterinären för att ge den där sista sprutan och förberedde mig mentalt på att vi nog skulle bli tvungna att göra det i helgen. 

Fast när jag kom hem igår så syntes hon inte till (hon brukar komma in och äta och ligga och spinna lite i någons knä en stund på kvällen även om det är mycket som lockar ute) och jag var orolig och ledsen. Fredrik var ute och ropade på henne och när vi hade lagt oss klädde jag på mig och gick ut och lockade. Ingen katt syntes till. Inte heller i morse, när Fredrik var ute och tittade under altanen och på hennes vanliga gömställen. Lite senare i morse postade en granne i byns facebookgrupp att det låg en död katt vid brevlådan, vit och grå. Och då visste jag ju att det var hon. Hon låg bara där, i en lite konstig ställning, verkar inte ha blivit påkörd. Så njurarna orkade väl inte mer. 

Tårarna rinner såklart och jag tänker på att hon kanske hade jätteont och var rädd, och skäms för att jag inte var där och klappade henne då. Samtidigt försöker jag vara tacksam att vi hittade henne så att vi kunde ta hand om kroppen, och jag vet ju att katter drar sig undan när de har ont så jag hade inget val.

Jag tror inte på något liv efter detta, men just idag så tror jag på att det finns en katthimmel. Där världens bästa katt nu får äta kyckling och skinka och bli klappad och jaga möss och sova i solen hela dagarna.

Ont om tid är det, återigen, gott om

Det räcker att titta på inläggsfrekvensen här så ser man att det bara small till med åtaganden efter semestern. Jobb och moreganic och inte så himla mycket annat. Träningen har också fått stryka på foten men nu är den hög(s)t på priolistan igen i och med att jag har börjat på en yogakurs med samma superinstruktör som ledde passen i parken i somras. Första gången gick det så otroligt dåligt, jag hade pms och var ur form och stressad och det var dessutom trångt bland mattorna i den ganska lilla lokalen. Men det triggade mig så nu har jag yogat några gånger sedan dess så att kvällens pass ska kännas bättre (eller jag hoppas på det i alla fall). Ett ytterligare livsmål är att posta bilder på instagram när jag står på händer och annat som jag inte alls kan nu (alltså verkligen inte alls, jag vågar nog inte ens försöka pga tung och svag och dålig balans), och använda hashtaggen yogaeverydamnday. Jag började igår med första dagen på en 30-dagars yogautmaning på youtube, och tanken är att jag ska beta igenom dag för dag när jag kan och hinner, helst varje dag. Och då har det förhoppningsvis blivit en rutin så att jag fortsätter. Jag slukar också yogagirls flöde på blogg och instagram och låter mig inspireras.

I övrigt så är det mest fullt upp med att få igång ett nytt gigantiskt projekt på jobbet, och att röja ur allt stök hemma så att jag orkar vara där utan att få panik. Som vanligt alltså, hösten=nystart och omstart.

Den här helgen har vi varit hemma och slappat (och ja, yogat lite då) och fått hänga med syskonbarnen lite. Milla pratade om att hon ville gå till kyrkan och kolla så det gjorde vi. Men när vi väl var där och tittade in i den ödsliga kyrkan så ville hon inte gå in. Kanske hänger det ihop med diskussionen dagen innan då hon undrade om det bodde en häxa i kyrkan, eller om det fanns några prinsessor där.