Skitbronkit

Nej, jag vet inte om jag har bronkit, men det känns precis likadant som när jag hade det. Skräckminnet från den gången är en cykeltur med Karin och Peter, till bokskogen. Jag hade noll ork och hostade så att jag inte fick luft. Lite jobbigt några mil hemifrån på en cykel. Det slutade med läkarbesök, cocillana och lite vila.

Den här gången blev jag förkyld och precis när det borde ha gått över så började det liksom om, och samtidigt försvann all ork. I söndags fick jag sluta spela golf efter några hål för det var mer än jag klarade av, men jag ville inte sabba Fredriks runda så jag la in mina grejer i bilen och var caddy istället. Trots att jag var klok och klev av mådde jag som en påse nötter igår (om de nu inte orkar att ta två steg utan att bli helt slut), så idag försöker jag var vuxet klok och tar en sjukdag. Inte så lätt att vila med ett hus som behöver röjas och städas, men jag får försöka fokusera på stillasittande måsten om jag tvunget ska göra nånting.

Om man var konspiratoriskt lagd skulle man nästan kunna tro att min kropp inte vill att jag ska träna, eller varför skulle det här annars komma nu, när jag var så bra igång? Men ok, det kanske blev tite mycket ett tag så jag tar det lugnt några dagar. Men egentligen vill jag cykla, yoga, springa, rensa rabatter, städa, bada.