Italien - Borgo San Lorenzo

När vi landande i Milano hämtade vi upp bilen som var betald och bokad. Knappt till någon nytta för blåbäret som servade oss var både långsam och gjorde fel. Hur som helst, vi fick en liten Lancia. Vi fick precis in resväskorna i bagagen, men det var framför allt motorn som var liten (särskilt för mig som är van vid en T5a). Den var ganska ny, hade bara gått 500 mil.

Det var ca 30 mil till första stället vi skulle bo på, Fredrik körde första långpasset på motorvägen medan jag fick slutet med slingriga och branta vägar. Det var innan vi hade vant oss vid bilen, Italien och idiotiska italienare. Med Volvon hade de där vägarna inte varit något problem, men i Lancian fick vi ofta köra i ettans växel, på vägar där någon var tvungen att backa om man fick möte. Som extra grädde på moset var det många cyklister ute och tränade och i italienska körskolan verkar de ha missat det där med att hålla avståndet. Spännande att köra med andra ord, men kul!

Vi bodde mest på så kallade agriturismo, det vill säga gårdar som har bed & breakfast och serverar det de själva producerar. Det finns en jättebra sajt där man kan söka på olika områden och faciliteter. Den här utsikten mötte oss på La Topaia, där vi skulle bo de första två nätterna. Jag visste det inte innan, men jag ÄLSKAR solrosfält, kunde inte se mig mätt på just den här utsikten. På den här agriturismon kunde man få lite kallt vin vid poolen och äta den hemlagade middagen på kvällen. Gott, men inte fullt så fantastiskt som vi förväntade oss. Dels var brödet konstigt osaltat (inte bara där visade det sig), dels fick vi inga grönsaker till antipastin (förrän dag två när vi hade lärt oss och beställde en vegetarisk och fick både grönsaker och ost!)

I italienska menyer väljer man något innan maten, en antipasti eller en sallad. Sedan en pasta (första rätten som de kallar det) följt av kött/fisk (andra rätten). Och så dessert på det. Vi lyckades inte äta alla rätterna någon gång, men på La Topaia åt vi antipasti följt av pasta. Det här var en specialitet för regionen, pasta fylld med potatis. Till maten drack vi ett vin som producerats av deras egna druvor. Gott, och vi fick med oss en flaska hem!

Det sprang runt en massa katter överallt och just den här katten gillade att tigga vid matbordet. Mig identifierade den väl som "crazy cat lady" direkt, för den satte sig vid min stol och såg söt ut.


Nästa dag gjorde vi en roadtrip, och körde upp i bergen och fotograferade, gick runt, drack kaffe, körde serpentinvägar och så vidare. Och tappade andan av den vackra utsikten. Eller om det var av värmen, det låg på typ 35 grader på dagarna.

Vi lunchade vid en konstgjord sjö längst ner i dalen, men det blev inget dopp förrän vi kom "hem" till den härliga poolen (med vin och solrosfält, och fåglar för Fredrik att titta på)

Frukosten (rostat bröd med marmelad eller nutella, kaffe och yoghurt) åts jämte solrosfältet. När vi skulle packa hittade Fredrik en skorpion på rummet och började genast googla på om det var farligt att få ett bett. När han berättade för ägaren om skorpionen verkade hon måttligt intresserad, dumma turister liksom :-)