Om 12 veckor så...

Idag har jag varit hos sjukgymnasten igen, efter att ha tränat mage och rygg nästan varje dag i tre veckor. Det har definitivt blivit bättre, men är fortfarande inte bra så jag ska fortsätta träna och jag tänker fortsätta stretcha också även om sjukgymnasten inte tycker det är lika viktigt.

Jag fick fler övningar, och så kom vi överens om att jag ska försöka mig på att springa igen, hans inställning är att alla kan springa, om inte så gör vi fel. Så han filmade mig medan jag sprang på ett löpband (ja, lika illa som det låter att behöva se, om inte värre) och tyckte att jag har bra fotisättning (tjohoo, hade varit svårt att lära om) men jag måste tydligen sluta vifta med armarna och studsa, och börja använda ryggen istället. Så han visade några knep för att koppla bort armarna och få med ryggen och gav mig ett tolvveckorprogram som jag ska börja med nästa vecka och när det är slut ska jag kunna springa 40 minuter. Eller, det kan jag nog redan men då utan att få ont, hoppas jag. Jag tänker försöka locka med Fredrik också, så jag får sällskap till parken och runt byn.

Utöver det ovärdiga i att behöva ses sig själv studsandes på film så gjorde han en mätning av kroppssammansättningen. Och det var ganska deprimerande siffror efter månader av fel mat och minimalt med träning, men jag försöker tänka att jag å andra sidan kan åstadkomma underverk på 12 veckor och fokusera på skillnaden istället för på siffrorna.