Jag har varit lite väl tillåtande med mitt LCHF-ätande på sistone. Särskilt förra helgen med Icas helgmeny, fest på lördagen då jag smakade piroger och som pricken över i testade vi pizza från KALK på söndagkvällen. Kanske var det för att jag inte orkar vara duktig hela tiden, kanske för att jag redan hade bestämt mig för att börja bruka allvar igen, på måndagen.
Med "bruka allvar" menar jag gå ner några kilo till, och det gör jag enklast och snabbast om jag hamnar i härlig ketos. Eller så här, jag har aldrig mätt i blodet vilket man måste göra för att vara säker på att vara i ketos, men ibland på LCHF eller när jag har räknat kalorier så hamnar jag i ett så otroligt härligt flyt. Aldrig sugen på något jag inte borde äta, orkar hur mycket som helst, otroligt produktiv, snabba träningsresultat etc. Och jag tror att den känslan kommer när jag är just i ketos. Den känslan jagar jag alltså nu igen, sedan i måndags. För att komma dit har jag slutat med grädde i kaffet och minimalt i matlagning. Mindre grönsaker än vanligt, inga nötter, inga bär, ingen frukt, inget vin, rejält med fett. Och så tänker jag hålla på nu i några kilon. Hårdare i veckorna än på helgerna skulle jag tro, om jag kompenserar med hård träning går det bra att stanna i ketos trots ett glas vin eller några jordgubbar.
Hela veckan har jag varit lite trött och mått lite illa (omställningsbesvär?), inte ens varit sugen på att träna över huvud taget. Men i eftermiddag när jag tog en promenad till och från tåg på olika ställen så kände jag att jag inte alls vill gå in och sätta mig (obs att det regnar och är ganska trist ute), så nu har jag bokat in en powerwalk i Pildammsparken och ser fram emot stretching och styrketräning när jag kommer hem. Jag tror (eller hoppas iaf jättemycket) att det kan betyda: ketosen är här! Välkommen, stanna gärna skitlänge!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar