Kattskrället

När vi kom hem ganska sent igår kväll så var katten inte sig själv, gick lite konstigt och ylade på ett alldeles nytt sätt. Hon ville vara nära men vi fick inte klappa henne, och hon visade inte magen som hon brukar utan höll ihop bakbenen vid knäna. Jag blev alldeles stirrig och började googla och ringde djursjukhuset. De tyckte jag skulle avvakta eftersom hon åt, drack, höll sig nära. Ok. Jag grät när jag gick och la mig, tyckte så synd om henne. I morse hade hon fortfarande ont men inte värre än att hon kunde hoppa upp i sängen och kela. Hon klagade fortfarande högt varje gång hon reste sig från liggande men annars var hon som vanligt.

Kolla in de här livsnjutarna, på trädäcket ikväll.

Jag har så klart oroat mig precis hela dagen och ringde djursjukhuset ikväll igen, som sa att hon antagligen har blivit biten vid svansroten för då brukar de gå så. Jag fick en tid till imorgon kväll så får vi se om jag tror att jag behöver åka in men jag hoppas att hon slutar ha ont istället. Vi daltar vidare med katten, serverar mat på nya ställen, försöker hjälpa henne så hon inte ska hoppa för högt. Och vad gör kattskrället? Går ut! Vilket innebär höga hopp och hårda landningar, och ute finns ju den andra katten, den som har bitit henne. Suck. Hoppas nu hon mår bra imorgon!