torsdag 15 augusti 2013

Flugan 5:2, kan det vara något?

Jag gillar att testa nya dieter, dvs om de låter logiska. Och eftersom jag gillar periodisk fasta och köper resonemanget bakom varför 5:2 är bra så ska jag testa ett tag för att se hur det känns. Jag hade faktiskt tänkt att sätta igång redan i måndags, men så blev jag hungrig och hade en god lunchlåda och saknade framför allt motivation så jag struntade i det då. Men igår var jag hos Evis och lämnade en kvarglömd mjukiskanin och blev bjuden på middag, och då pratade Martin som också var där om 5:2 så det slutade med att vi nu är fem stycken i en facebookgrupp som ska prova på detta. De andra drar igång nästa vecka, men för mig passade det bra att börja idag. Som vanligt tänker jag äta LCHF både de fem och de två dagarna, men utan det extra fettet när jag ska hålla nere intaget, för då hanterar jag att vara utan mat längre perioder bättre och jag är inte sugen på en massa saker hela tiden. Eftersom jag snarare har ätit HCHF hela långa sommaren är det verkligen dags för lite ordning och reda. Med början idag.

5:2 går ut på att man drar ner sitt vanliga energiintag till ca en fjärdedel två dagar i veckan, och äter som vanligt de andra fem. Det är Dr Michael Mosley som har lanserat begreppet, genom en dokumentär som bland annat visats i vetenskapens värld på svt (här är den engelska, otextade varianten) och en artikel.

Under de perioder när man inte äter/äter mindre så går cellerna in i reparationsläge (istället för det vanliga tillväxtläget) och kroppen hinner bränna fett, sänka glukosnivånin och minska på IGF-1 (ett insulinliknande tillväxthormon som verkar ha koppling med cancer och diabetes). Många äter så här för att gå ner i vikt, men det är framför allt övriga hälsoaspekter som lockar mig. Och så är jag nyfiken på hur det känns och om jag klarar det.

Idag bestod min meny av 6 kokta ägg och en gurka från orangeriet. Och vatten och kaffe såklart, kanske lite te också. För att göra det lite mer spännande började jag dagen med ett pass på gymmet; styrketräning och intervaller på crosstrainern. Tydligen kan "fastedagarna" (inte fasta enligt mig eftersom man får äta ganska mycket) vara lite jobbiga de första veckorna, sedan vänjer man sig.

Det finns självklart böcker, appar etc med menyer och kaloritabeller, men eftersom jag är emot kaloriräkning (hej ätstörningsbeteende) så kör jag lite på känn och känsla.

3 kommentarer:

Ulrika sa...

Hmmm... Minns att jag såg den där dokumentären och tyckte det verkade hur vettigt som helst.
Igår hade jag glömt beställa lunch så då slog mig också tanken att jag kanske skulle passa på att börja. Men så tog hungern över. Man ska nog ha en plan innan man startar.

Idag hittade jag iaf mer motivation. Provade en klänning i en provhytt. Med typ, vad heter det.... speglar ja. Och lampor. HUVVALIGEN!
Fatta vilka fördelar det är att hänga i ett hus hela sommaren som bara har stearinljus och inga speglar!

Gick snabbt hem och åt våfflor till middag istället.

(Ska tänka lite mer på den där planen tror jag.)

Anonym sa...

Ska på fest nästa helg. (Till Johanna som också hänger här emellanåt). Jag har redan haft fräckheten att ha önskemål om vilken musik som (inte) ska spelas. Undrar om jag kan önska svag belysning också. Så man ser brun och smal ut.

Till saken hör att förra gången hon hade kalas (för aslänge sedan när jag var svinung och inte visste så mycket om världen eller om Lahplm och så) då råkade jag (fast på ett beräknat sätt) kräkas (inne) på en bajamaja (vilket i sig är både förklarligt och helt djävla obegripligt) och att min plan därför denna gång är att jag bara ska vara sval, lågmäld, le vänt och hålla en allmänt låg profil.

Går sjukt dåligt redan 9 dagar före kalaset.
Men det är väl ändå ännu oartigare att dra tillbaka en inbjudan? Det kan hon bara inte göra. Lite önskemål från gästerna kan väl inte vara så farligt? Det är ju inte Ryssland och målade naglar som är aktuellt direkt.

Till saken hör också att den här trosschocksklänningen som jag råkade köpa idag inte heller passar ihop med det där om sval och låg profil. (Monas senaste kommentar var; ja men den var ju inte ful, bara lite annorlunda. Innan dess hade hon föreslagit att jag skulle köpa en annan i samma färg fast svart. Vem är det som uppfostrat henne egentligen?)

Med vänlig hälsning
Sällskapssjuk och fullständigt Kalasdesperat 43-åring med ålders- och fettnoja och som inte alls är kompis med den nya lägersamlingen av celluliter som flyttat in på baksidan av låren.

tojis sa...

Vet du, jag tror att om Johanna hade velat ha lågmälda, väna människor på sin fest hade hon nog bjudit dem istället.

Ang klänningen - bildbevis! Ang "fastan" - allt går med planering.