Kattstatus

Nu har vi varit hos veterinären igen. Först hos en fumlig sjuksköterska som slabbade med blod och hade svårt att mäta blodtryck, och sedan hos veterinären som vi mest pratade med.


Blodproverna visar fortfarande njurproblem men hon har inga symptom (kräkningar, matvägran etc) så vi ska prova med smärtstillande mot de onda lederna trots att det kan vara dåligt om de har problem med njurarna. Men förhoppningsvis går en låg dos bra, så hon slutar ha ont. Och om inte så är det kanske ändå inget toppenliv att leva, men åh vad jag inte ser fram emot att behöva ta det där beslutet.

Yoga, favorit i repris

Jag gick ju på yoga ett tag, fick ont i handlederna av allt stående uppochner och fick sluta. Sedan har jag fortsatt med vissa övningar hemma, för det är precis vad den här stela kroppen behöver. Problemet med det är att jag inte pressar mig själv tillräckligt, och inte kommer vidare. Men se det kom en lösning för jag hittade något om yoga på vårt intranät på jobbet, och det visade sig att en kollega håller ett yogapass varje onsdagmorgon 7-8. Och nu sitter jag här och är nöjd och avslappnad och uttänjd och nytränad och tänker att om jag började varje dag sådär så skulle allt vara lite bättre. Och om jag låter lite religiös så är det för att det är så det känns.

Det går nog på ett ut

Jomen jag är ganska ihärdig nu, med rehabträning för att få ordning på ryggen och stretch för att få ordning på ryggen. Men det finns ju också en trädgård och ett orangeri att ta hand om och alla moment där kanske inte alldeles ryggvänliga. Som att skörda resterande jordärtskockor för att sedan vända hela landet och gräva ner en del av dem igen, tillsammans med några förgroddade potatisar.

Fredrik tog ändå hand om det riktigt tunga, som att åka och köpa asmånga säckar jord som sedan skulle lastas ur, bäras in och tömmas. Så nu är de nya odlingsbäddarna officiellt i bruk och jag kommer säkert komma ihåg att ta bilder på dem och visa här vilken dag som helst.

Grattis Milla 5 år!

Igår var det 5-årskalas för den här coola prinsessan. Hon hade önskat risotto och glass, och dessutom fick vi bubbel och vin. Nästan alla presenter hade frosttema, och av oss fick hon frosttrosor och ett biokort.

Ja jo, det blommar ju åtminstone

Fint ju! Förutom att klantskallen som grävde ner lökarna inte hade en tanke på att blommorna kunde bli olika höga.

94 dagar kvar

Av de där 100 dagarna har det nu gått 6. Jag failade redan första dagen när jag lite febrig (ca dagen innan kom en förkylning med tillhörande bihålejävelskap och slog klorna i mig) inte kom ut genom dörren för att gå 5000 steg. Värdelöst av mig! Men i övrigt går det som det ska, dvs jag går mer, rehabtränar varje dag, stretchar varje dag.

Och så bestämde jag mig för att äta vegetariskt minst två hela dagar i veckan. Det har resulterat i två vegolasagner och idag blev det biffar på vita bönor, jordärtskockor och potatis. Helt ok men jag ska få till en lite tuggigare textur nästa gång. Till och med Timo som egentligen inte gillar åtminstone två av huvudingredienserna tyckte det var gott. Fredrik vet bättre än att inte säga att det var gott så hans beröm tas med en nypa salt ;-)

Vilka är era bästa vegotips? När jag läser recept så verkar det bara vara soppa och pasta för hela slanten. Jag vet inte varför jag har såna problem, att ställa om till LCHF och skippa pasta/ris/bröd gick mycket enklare. Eller kanske är det just för att jag fortfarande vill undvika just de sakerna som det blir så svårt?

Det tar sån tid med allt fint väder

...så jag hinner liksom inte blogga. Det ska gås minst tiotusen steg per dag, rehabtränas, ätas frukost i västra hamnen, fixas i orangeri och trädgård (huset får visst vänta tills i höst), socialiseras med folk man inte träffar tillräckligt, daltas med katten. Och så ska man ändå äta och sova och det där andra också.

Den här veckan står det jobbmiddagar på agendan några kvällar så bara att få ihop de där stegen och rehaben blir en utmaning. Men den ena är på boulebar så då sitter man ju inte helt still iaf (famlar efter strån här).