| Oklart om nån mer än Evis egentligen tycker det är kul att gunga... |
torsdag 15 september 2011
Hurra hurra hurra!
Idag är ingen vanlig dag, idag är syster ysters födelsedag, hurra hurra hurraaaaaa!
Det blir inget firande idag för alla är så himla upptagna. Men hon gillar, precis som jag, att fylla år så vi firar en annan dag istället. Annat var det när hon fyllde 25, var höggravid med Liam (dvs inget festande) och hennes sambo var iväg på kurs. Vilket ansvar! Planen var att väcka henne med blommor och skönsång. Blomaffären fick öppna först så jag kunde köpa blommor, sen tassade jag förbi på klackarna utanför hennes sovrumsfönster för att inte väcka henne, gick in i trapphuset, låste upp dörren jättejättetyst, sen klev jag in och sjöng och hade tända ljus och presenter. Sen ägnade vi oss shopping och att äta hela dagen.
Insomnia
När jag har för mycket på gång kan jag inte sova. Eller jag somnar som en stock, men vaknar vid tretiden och sen brukar jag precis hinna somna om innan det är dags att gå upp. Borde kanske gå upp direkt istället?
onsdag 14 september 2011
Bra idé!
I Köpenhamn (där jag har varit på ett möte i eftermiddag) får man se hur många sekunder det är kvar på den röda/gröna gubben.

Ännu bättre var det i Taiwan, där var gubben dessutom animerad, och när det började bli bråttom att komma över så började gubben springa. Mer sånt hemma tycker jag (inte för att vi har några trafikljus eller ens övergångsställen i byn, men ändå).

Ännu bättre var det i Taiwan, där var gubben dessutom animerad, och när det började bli bråttom att komma över så började gubben springa. Mer sånt hemma tycker jag (inte för att vi har några trafikljus eller ens övergångsställen i byn, men ändå).
tisdag 13 september 2011
Ost, öl och plocke pinn
Kvällsaktivitet efter lång dag med presentationer och diskussioner: öl- och ostprovning på Brygghuset. Gott och kul och annorlunda.

Men man blev lite väl mätt med tanke på att vi sen gick direkt till Plocke Pinn och åt en massa goda tapas. Tur att portionerna är små... Bra med en påminnelse, hade glömt bort stället, och det är alldeles för bra för att glömmas bort. Nu ska jag tycka lite synd om mig själv och sen sova gott. Sov gott!

Men man blev lite väl mätt med tanke på att vi sen gick direkt till Plocke Pinn och åt en massa goda tapas. Tur att portionerna är små... Bra med en påminnelse, hade glömt bort stället, och det är alldeles för bra för att glömmas bort. Nu ska jag tycka lite synd om mig själv och sen sova gott. Sov gott!
måndag 12 september 2011
Ses på andra sidan!
Den närmaste månaden består av tre interna event med allt vad det innebär av presentationer, resor och förberedelser. Dessutom en jätterelease av ett projekt jag har jobbat med i nåt år eller så följt av tre utbildningar. Och så nån konsert, nån tjejmiddag, några födelsedagar, lite träning och en LC-träff. Och ett dop i småland som grädde på moset.
Nästan bara roliga saker, men jag har ändå köpt magkatarrsmedicin i förebyggande syfte, eftersom jag vet hur det brukar bli. Så, om inte förr så ses vi i oktober!
Nästan bara roliga saker, men jag har ändå köpt magkatarrsmedicin i förebyggande syfte, eftersom jag vet hur det brukar bli. Så, om inte förr så ses vi i oktober!
söndag 11 september 2011
Konstinstallationen slutar nu
Sen jag fick min tjänstecykel i våras har den stått i orangeriet. Imorgon ska den få flytta till Lund, och man kan säga att det är på tiden.

Klematisen har klängt sig fast lite överallt, så det ser mer ut som en konstinstallation än en cykel. Jag kan inte bestämma mig för om det är gulligt eller lite otäckt...vågar man lägga sig och sova jämte en klematis eller hur är det egentligen?

Klematisen har klängt sig fast lite överallt, så det ser mer ut som en konstinstallation än en cykel. Jag kan inte bestämma mig för om det är gulligt eller lite otäckt...vågar man lägga sig och sova jämte en klematis eller hur är det egentligen?
11 september 2001
Visst är det konstigt hur man kan bli så påverkad av att bara höra eller se ett datum. Det är också ett av tillfällena då man vet precis vad man gjorde, fastän det nu är tio år sedan.
Själv satt jag i ett möte på mitt förra jobb. Ett långt möte, vi diskuterade kravspecar till ett utvecklingsprojekt vi jobbade med. Eftersom vi hade hållt på så länge och inte verkade få gå hem på länge så skulle en kollega gå upp i matsalen och hämta lite frukt åt oss. När han kom tillbaka, utan frukt, var han uppenbart skärrad. En i rummet skämtade och frågade om det var krisläge och maten inte räcker till alla. Kollegan sa att ja, kanske är det krisläge, kanske krig. Sen berättade han att ett plan hade kraschat in i WTC. Vi försökte jobba vidare men det gick inte.
TIllbaka till datorn för att läsa vad som hade hänt, men jag minns att det inte gick att komma åt några nyhetssajter, allt var överbelastat. Jag hade ingen radio på kontoret. Så jag och en kollega åkte hem till mig och parkerade oss framför tv:n. Där blev man inte så mycket klokare, samma bilder visades bara om och om igen, men det gavs inga förklaringar.
Sen rullades det upp, med bilder på terroristerna, och hur många plan det rörde sig om. Muslimer världen över tittades snett på.
Evelina åkte till USA som au-pair inte så länge därefter, jag kommer ihåg att mamma frågade om jag tyckte att hon skulle våga skicka iväg henne. Jag åkte och hälsade på våren 2002, och det var verkligen annorlunda med nya regler på flygplatserna. Vi flög inrikes i USA, och då öppnade de och tittade igenom ALLA resväskor. Fontänen vid New York New York i Las Vegas var full med blommor och brev.
Tio år senare har de precis skjutit Bin Laden och man får inte resa med nagelfil och tandkräm i handbagaget, däremot kan "grannen" köpa flera ton konstgödsel och bygga bomber i lugn och ro.
Själv satt jag i ett möte på mitt förra jobb. Ett långt möte, vi diskuterade kravspecar till ett utvecklingsprojekt vi jobbade med. Eftersom vi hade hållt på så länge och inte verkade få gå hem på länge så skulle en kollega gå upp i matsalen och hämta lite frukt åt oss. När han kom tillbaka, utan frukt, var han uppenbart skärrad. En i rummet skämtade och frågade om det var krisläge och maten inte räcker till alla. Kollegan sa att ja, kanske är det krisläge, kanske krig. Sen berättade han att ett plan hade kraschat in i WTC. Vi försökte jobba vidare men det gick inte.
TIllbaka till datorn för att läsa vad som hade hänt, men jag minns att det inte gick att komma åt några nyhetssajter, allt var överbelastat. Jag hade ingen radio på kontoret. Så jag och en kollega åkte hem till mig och parkerade oss framför tv:n. Där blev man inte så mycket klokare, samma bilder visades bara om och om igen, men det gavs inga förklaringar.
Sen rullades det upp, med bilder på terroristerna, och hur många plan det rörde sig om. Muslimer världen över tittades snett på.
Evelina åkte till USA som au-pair inte så länge därefter, jag kommer ihåg att mamma frågade om jag tyckte att hon skulle våga skicka iväg henne. Jag åkte och hälsade på våren 2002, och det var verkligen annorlunda med nya regler på flygplatserna. Vi flög inrikes i USA, och då öppnade de och tittade igenom ALLA resväskor. Fontänen vid New York New York i Las Vegas var full med blommor och brev.
Tio år senare har de precis skjutit Bin Laden och man får inte resa med nagelfil och tandkräm i handbagaget, däremot kan "grannen" köpa flera ton konstgödsel och bygga bomber i lugn och ro.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
