Visst är det konstigt hur man kan bli så påverkad av att bara höra eller se ett datum. Det är också ett av tillfällena då man vet precis vad man gjorde, fastän det nu är tio år sedan.
Själv satt jag i ett möte på mitt förra jobb. Ett långt möte, vi diskuterade kravspecar till ett utvecklingsprojekt vi jobbade med. Eftersom vi hade hållt på så länge och inte verkade få gå hem på länge så skulle en kollega gå upp i matsalen och hämta lite frukt åt oss. När han kom tillbaka, utan frukt, var han uppenbart skärrad. En i rummet skämtade och frågade om det var krisläge och maten inte räcker till alla. Kollegan sa att ja, kanske är det krisläge, kanske krig. Sen berättade han att ett plan hade kraschat in i WTC. Vi försökte jobba vidare men det gick inte.
TIllbaka till datorn för att läsa vad som hade hänt, men jag minns att det inte gick att komma åt några nyhetssajter, allt var överbelastat. Jag hade ingen radio på kontoret. Så jag och en kollega åkte hem till mig och parkerade oss framför tv:n. Där blev man inte så mycket klokare, samma bilder visades bara om och om igen, men det gavs inga förklaringar.
Sen rullades det upp, med bilder på terroristerna, och hur många plan det rörde sig om. Muslimer världen över tittades snett på.
Evelina åkte till USA som au-pair inte så länge därefter, jag kommer ihåg att mamma frågade om jag tyckte att hon skulle våga skicka iväg henne. Jag åkte och hälsade på våren 2002, och det var verkligen annorlunda med nya regler på flygplatserna. Vi flög inrikes i USA, och då öppnade de och tittade igenom ALLA resväskor. Fontänen vid New York New York i Las Vegas var full med blommor och brev.
Tio år senare har de precis skjutit Bin Laden och man får inte resa med nagelfil och tandkräm i handbagaget, däremot kan "grannen" köpa flera ton konstgödsel och bygga bomber i lugn och ro.
