Debaclet på 17:e

Igår hade jag semester för att spela en golftävling på hemmabanan. Strålande sol och runt 25 grader. Spelformen var 2-mannascramble vilket innebär at man spelar i lag och att båda hela tiden slår på den bästa bollen. Så här: jag och Daniel slår ut varsin boll. Vi bestämmer vilken som är bäst och sen slår vi varsin boll från det stället, osv tills vi har hålat ut. Det är en superrolig spelform som kan ge bra scorer, men det kan ta lite extra tid eftersom det ska väljas och diskuteras etc. Dessutom brukar det längre tid när det är riktigt varmt. Och så tar det ytterligare lite extra tid om arrangören inte har tänkt till på hur man ska få iväg folk på ett smidigt sätt. Resultatet blev att vi fick starta en halvtimme senare än startlistan visade, och att rundan nästan tog sex timmar. Galet! Rundor som tar över fyra timmar (som en runda "ska" ta) består av en jäkla massa väntande och då är det är svårt att hålla sig fokuserad och glad.

Nåväl, solen sken och de andra två i vår boll var trevliga. Jag fick stå för spelet i början tills min lagkamrat hade vaknat till, och vi spelade ok. Inte jättebra och vi saknade den där turen man behöver om man ska ha en chans att vinna, men det var ok. Tills vi kom till hål 17 och skulle välja boll efter andra slaget. Både jag och Daniel brukar vara ganska säkra på bunkerslag så vi  valde att spela från bunkern istället för att pitcha över en annan bunker och behöva få stopp på bollen som det andra alternativet var. Men, jag satte den i kanten så den trillade tillbaka ner, och Daniel toppade sin och slog den till andra sidan green, över en annan bunker och i kanten till högt gräs. Därifrån lyckades vi båda lägga oss i bunkern igen. Och sedan fick vi båda upp den på green och tvåputtade. Så: nu vet ni vad debaclet på 17:e är. Och jag hoppas att jag aldrig behöver vara med om det igen, särskilt inte på fredag när det är dags för tävling igen!