Jag är verkligen ingen stammis på sjukhus, men igår hände det. Det började med att jag fick konstigt ont i magen i onsdags kväll, rejält ont och inte någon bekant magkatarrsmärta. Det fortsatte i torsdags men jag kunde ändå fungera, jag jobbade hemifrån och var på möte i stan. Men på kvällen blev det värre och så fick jag dessutom feber. Vi gick ändå och lade oss men på natten hade jag galet ont så då ringde jag sjukvårdsupplysningen som tyckte att jag borde ha ringt mycket tidigare och naturligtvis skulle åka in till akuten.
Så, stackars Fredrik fick pallra sig upp och köra. Vi behövde inte vänta särskilt länge innan vi fick komma in och sedan väntade många timmar av provtagning, klämning på den onda magen, undersökningar och väntan på svar. Både på gyn och kirurgen. Jag fick inte dricka heller (ifall det skulle behöva opereras) så jag fick dropp. Till slut fick vi iaf reda på att det inte var någon inflammerad blindtarm eller något annat de kunde se. Det hade varit skönare kanske att få reda på vad det var men efter så många timmar där var det också skönt att få åka hem. Jag blev beordrad att äta smärtstillande och komma in direkt om det blev värre. Och inatt har jag kunnat sova och i morse åt jag frukost så det känns mycket bättre nu.
Det gnälls mycket på sjukvården (säkert befogat) men jag måste säga att jag blev jättebra bemött av alla och det kändes verkligen som att de tog mig på allvar. Och det var skönt att Fredrik var med hela tiden och att jag inte blev uppskuren och isärplockad. Nu har jag testat det, och det är lugnt för mig om jag aldrig mer behöver åka dit.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar