Partajet

Det var ju fest, som sagt. Under middagen kom det in en snubbe och körde lite allsång, kul även om vissa nog skulle behövt lite mer vin först. Snubben presenterade sig som Gabriel Forss och jag googlade för att få reda på vem han var. Google verkar ha använts för att leta fakta om honom innan, av förslagen att döma:



Hur som helst var han tydligen med i Mello för en massa år sen. Efter maten kom snygg-Orup och nostalgin var total! Samma låtar som när det begav sig, och på ett företag där medelåldern är 37 så kunde de flesta varenda ord. Hopp och studs och dans till mer bra musik, och en massa vatten istället för drinkar klokt nog. Sen gick jag från stadion till triangeln, själv. Inte lika klokt men det gick ju bra. Och jag belönades med vackert ljussatt vatten i pildammen när jag gick förbi.

Tack vare att var så jädrans förnuftig är magkatarren ok och jag är inte bakis. Däremot ligger jag här i sängen och skrattar åt mina krämpor: när jag försöker vrida på huvudet - nackspärr, när jag försöker sätta mig upp - träningsvärk i magmusklerna, när jag försöker prata - hes av skönsången igår, när jag försöker gå - ont i knäna av allt hoppande.