Vi komma, vi komma från pepparkakeland

Evis och Tobbe firar 10 år ihop (grattis!) och jag hängde med barnen ett dygn så de kunde fira som sig bör. Det är verkligen inte en lugn stund med de här två. Milla suckar t o m åt Liam ibland, tittar på mig och förklarar: han haj myjoj i bjallan. Här går de som zombies, när vi tar ett varv runt byn.

De lät som zombies också.

Efter spel, lekparkshäng och lunch blev det ÄNTLIGEN fikadags (som Liam hade frågat om sedan de kom in genom dörren). Och det var så skönt ute att vi kunde fika i orangeriet, och hänga där en stund.

Milla kollar på prinsessfilm på Netflix. Helt rätt användning av hängmattan!

Liam skulle på simskola på kvällen och vi hade pratat om hur det går till med omklädning, vad badet heter etc. men vi hade inte pratat om hur dags det började. Liam och jag hade fel på vår gissning så när vi väl kom till Staffanstorp och skulle på det där simmet som vi hade planerat hela dagen runt så var det nästan slut och vi fick åka hem istället. Och jag som tyckte att jag är en bra barnvakt, pålitlig, med koll. Så är det alltså tydligen inte.

Liam läser godnattsagan. Men den var så kort så vi fick sjunga lite också...

...bland annat Pepparkaksgubbevisan, som blev inspirerad av fikan, och inspirerade till val av pyjamas.

Milla grät när jag lämnade henne på dagis i morse, vilket kändes sådär. Men sedan bestämde jag mig för att det nog var hennes sätt att säga att det var mysigt att ses, och det hade hon alldeles rätt i.