Att bli en yogi, del 1

Igår började yogan! Tyvärr räcker det inte med en gång för att bli en ny harmonisk och vig människa, men det räckte sannerligen för att sträcka ut, bli trött så att musklerna skakade och svettig.

Det var hyfsat enkelt att hänga med, även om det finns enklare positioner att titta på läraren från, än när man står i hunden (händer och fötter på mattan, rumpan i luften). Han var nog extra förlåtande också, första gången och allt, och lät mig komma undan med en hel del.

Nu har jag skrivit ut en bild på första Ashtangaserien och ska  tjuvträna lite hemma så jag kan hänga med bättre framöver. Det ser ju inte särskilt skitenkelt ut. Sa jag att det var jobbigt också? Hur det nu kan vara det när man bara står. Det börjar förresten redan bli lite stelt och ömt i en del muskler.

I vissa lägen är det som att mina långa, tjocka, stela ben bara är i vägen, t ex när man ska tippa över från att sitta med benen i kors till att ligga på mage. När jag gör det ser det väldigt ograciöst ut och innefattar en rejäl duns, medan alla andra verkar ha gummiband där jag har en massa ben och bara liksom morfar från det ena till det andra. Och min magkatarrsmage tycker inte om att tryckas ihop mest hela tiden, så hela passet gjordes under konstant illamående. Så, nästa gång äter jag inget mellan lunchen och yogan. Såg nånstans (Svett och etikett?) att många blir vegetarianer/veganer när de har börjat med yoga, men det känns väldigt långt borta för mig. Men kanske finns det en poäng att hålla sig till lätt mat (bättre än tre kokta ägg som den här gången) samma dag. Och ja, "riktiga" yogis tränar ju varje dag så då blir det inga dagar kvar att äta kött på.

Det där med att åka buss hem funkade också ganska bra, särskilt som den snälla snälla busschauffören släppte på mig vid ett rödljus.