Nästa vecka ska jag gå en utbildning som jag ser fram emot med skräckblandad förtjusning. Det handlar om att förstå sig själv och andra och att hitta verktygen för att jobba ihop på ett bra sätt i en grupp. Utveckling för grupp och ledare heter den, UGL. Den är rejält mytomspunnen och det jag har hört talas om är att folk krisar, folk krockar när de kör hem, folk åker hem och skiljer sig eller ändrar sina liv på andra sätt, folk blir störtkära i varann, folk gråter, och så vidare. En kollega som gick den för några år sedan tyckte att den var så fantastisk att han betalade ur egen ficka för att hans sambo skulle gå den. "Bra investering", som han sa.
Det är så klart bra om man är mentalt stabil just under en sådan kurs, och jag vet inte om det här med att vara mitt uppe i en flytt och bli sambo med allt vad det innebär av överflödiga saker, ny ekonomi, bonusbarn och exsambos är det stabilaste man kan tänka sig. Men jag har definitivt varit på sämre ställen i livet så jag hoppas på en positiv eller åtminstone utvecklande upplevelse, och tror att jag kommer vara som en urvriden disktrasa nästa helg. Då ska vi fortsätta med flyttandet som borde bli klart nån himla gång.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar