Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
skip to main |
skip to sidebar
Om mig
- tojis
- Plötsligt i Vintrie. En liten blogg om mig, mitt lilla hus och min lilla trädgård i den lilla byn. Lite jobb, lite inredning, lite familj, lite vänner, lite träning, lite kärlek.
Bra skit
Bloggarkiv
-
▼
2012
(426)
-
▼
november
(44)
- Mjukismodet
- Färgglatt
- Försovning och huggmärken
- Rekordsnabbt förfall
- Julkänslan smyger sig på
- Att träna som Arnold
- Shoot me!
- Samma men olika
- Biverkningar
- Brunchsöndag
- Hungrig!
- Somnade lite visst
- Historieätarna
- Hur komma ihåg?
- Presenter
- Påbackad
- Tillbaka till träningsrutinen då
- Ägd!
- Ge dig!
- Hemma, efter lite tur
- eat sweden
- Mycket fisk och skaldjur
- Bra saker på tåget
- Tidigt...
- Zlatan hörrni, vilken kille va?
- Minnesvärt
- Tågpicknicksbak
- Jaha, så mycket för det immunförsvaret
- Barnvakteri, del 2
- Barnvakteri
- Friskvårdsbidragsbrådska
- Helhelg med småfisarna
- Saker man aldrig ångrar
- Trainern i sovrumsgymmet
- Jobbar lite i Skanör
- Varierad träning
- Solig söndag
- Emporia då?
- -20!
- Femåringen ger tummen upp
- Fimtajm
- Vältajmat
- Kylskåpsrensning
- Värdiga veckan
-
▼
november
(44)
5 kommentarer:
Jag också! Hade tänkt omblogga hur jag går ur mitt svarta trikånattlinne med vita prickar, i min svarta trikåklänning med vita prickar, och tajts med resår i midjan. Endast stövlar och örhängen gör att jag ser lite uppstigen ut!
Annat var det på slutet av 1800-talet, när de hade korsett (och iofs inte fick gå till nåt jobb).
Jag tycker du ska bildblogga detta! Och det händer ibland när jag shoppar att jag tänker "åh vilken fin ditten eller datten" och så visar det sig att jag var bland pyjamasarna.
Ser också fram emot bildblogg! Gillar prickar ju!
Och så dagens betraktelse: Man ska inte tacka ja till tillställningar som man tackar ja till för att vara lite artig och trevlig. Verkar ju liksom rent otacksamt att tacka nej till flotta inbjudningar. Och otacksam och otrevlig vill man ju inte vara.
Särskilt dumt är det att tacka ja när själva inbjudaren inte ens kommer. Och ingen annan bryr sig just om att lotsa de inbjudna gästerna till rätta. Och man blir placerad så att det inte ens finns någon i närheten att försöka vara lite trevlig mot. (Vi hade 6 tomma platser runt om oss....)
Förnedrande tror jag det kallas. Snacka om att känna sig mal-place. Vad fan gjorde jag där?!
Tur att jag har en trevlig man att prata med.
Var två mm från att gå vid förrätten. Men det hade ju förstås kunnat betraktas som oartigt och otacksamt...
Vi kanske luktar illa ändå? Eller rent av är otrevliga? Just nu känns det iaf så.
Och jodå, det är absolut inte det att jag förväntar mig att någon annan underhåller mig. Det ansvaret tar jag helt själv.
Men det underlättar ju en aaaaning om man inte känner sig pestbesmittad.
Det hade varit mycket bättre om ni hade kommit hit och hängt lite! Nä, låter svintrist. Undrar: vart var ni?
Skicka en kommentar