Söt hund, kräftor, nära döden och radio

Igår hade jag en väldigt oproduktiv dag. Jag önskar jag hade fattat hur lite jag skulle få gjort och tagit ledigt och lagt mig på stranden istället. Men det gjorde jag inte så jag får jobba lite idag istället, min lyckost! Hur som helst såg jag fram emot en mycket bättre kväll, skulle trots allt hem till Angelika på tjejmiddag och blev snällt nog upphämtad av Anna och Carina. 

Angelika hade dukat upp med snittar (speciella utan bröd till mig), fyra (4!!!) paket kräftor, ostar, hembakat bröd, bubbel, vin, efterrätt (återigen en utan socker och mjöl till mig). Gott och trevligt såklart, som vanligt. Och så lyxigt att få specialmat! Jag hade med mig lite eget bröd att lägga ostarna på, vilket var tur för de var så mogna att de var i flytande form.

Vi åt "bara" upp ca 3 paket.

Underhållningen stod Chilli för, fortfarande liten och söt även om hon växer så det knakar. Stackars Soya är mer än lovligt trött på den lilla huliganen som tar sönder hennes leksaker, får allas uppmärksamhet, biter henne i öronen och dessutom skäller tills hon får som hon vill. 

Hon vet hur man ser oskyldig och bedårande ut i alla fall. 

När vi åkte hem var det ganska sent och nästan ingen trafik. På yttre ringen i höjd med Lockarp blev vi omkörda av en mc som körde in ganska snävt framför oss, och ser sen varför: MÖTE I OMKÖRNINGSFILEN! Motorcykeln körde av och vi saktade ner och hämtade andan. Jag ringde 112. 

Jag undrar hur man kan ens kommer på en motorväg på fel sida, det måste krävas en del konstiga svängar och några ignorerade varningsskyltar. Det verkade dock som att bilen fattade att den hade hamnat fel när den mötte oss, för det såg ut som att den saktade ner, och jag såg inget om några olyckor i tidningen. Fy tusan, ibland är det nära ögat, även om man själv har koll på sig och sitt. 

När jag kom hem var jag uppe i varv och kunde inte alls gå och lägga mig, så jag passade på att lyssna på halvsyster Sandra som sände Vaken i P4. Passade på att maila in en önskelåt också, och berättade om skräckupplevelsen, och hann precis höra Sandra spela I will survive  för mig, innan jag till slut somnade.