Det finns olika sätt att förnedra sig (om man är jag). Ett är att ställa sig på vågen. Ett annat är att ta fram måttbandet och mäta omfånget på några strategiska ställen. Man kan hoppas att måtten från svunna tider har glömts bort, så blir det mindre jobbigt. Ett tredje är att slå på tidtagaruret och se hur länge man orkar göra plankan (jag berättar min tid om du berättar din!).
Och nu när jag har förnedrat mig klart ska jag ägna lunchen åt att äta nåt utan en massa kolhydrater och gå två varv runt byn. Sen ska jag göra vad jag kan, hinner och orkar för att förnedringsstunden nästa vecka blir lite mindre förnedrande.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Hmm. Jag har ikväll provat varianten "förnedring i provrum". Vissa affärer verkar inte alls ha fattat att mjuk belysning (och med "mjuk" menar jag dämpad med dragning mot mörkt) är bra för att kunderna ska tro att de där plaggen man försöker kränga på sig är rätt hyggliga ändå.
Deras inredare tycks ha ätit sanningsserum eller är delägare i ngt viktminskningsbolag. Blä. Var inte alls trevligt.
Tur att det fanns andra affärer som hade bättre belysning. Hade fått klara direktiv i helgen vad jag skulle köpa för att bota min Maud-Olofsson-ångest. Funkar iaf så länge det ligger i kassarna.
Maud Olofsson-ångest? Den var ny. Hur yttrar den sig?
Skicka en kommentar