Crispy pork, getting there

Efter lite experimenterande är jag nu ganska nöjd med hur min variant av crispy pork (årets favorit i Thailand) smakar. Tänkte att ni ville veta. Och, det finns risk att ni blir bjudna på det någon gång, ni som kommer hit och äter ibland.

En "liten" sväng på akuten senare...

Jag är verkligen ingen stammis på sjukhus, men igår hände det. Det började med att jag fick konstigt ont i magen i onsdags kväll, rejält ont och inte någon bekant magkatarrsmärta. Det fortsatte i torsdags men jag kunde ändå fungera, jag jobbade hemifrån och var på möte i stan. Men på kvällen blev det värre och så fick jag dessutom feber. Vi gick ändå och lade oss men på natten hade jag galet ont så då ringde jag sjukvårdsupplysningen som tyckte att jag borde ha ringt mycket tidigare och naturligtvis skulle åka in till akuten.

Så, stackars Fredrik fick pallra sig upp och köra. Vi behövde inte vänta särskilt länge innan vi fick komma in och sedan väntade många timmar av provtagning, klämning på den onda magen, undersökningar och väntan på svar. Både på gyn och kirurgen. Jag fick inte dricka heller (ifall det skulle behöva opereras) så jag fick dropp. Till slut fick vi iaf reda på att det inte var någon inflammerad blindtarm eller något annat de kunde se. Det hade varit skönare kanske att få reda på vad det var men efter så många timmar där var det också skönt att få åka hem. Jag blev beordrad att äta smärtstillande och komma in direkt om det blev värre. Och inatt har jag kunnat sova och i morse åt jag frukost så det känns mycket bättre nu.

Det gnälls mycket på sjukvården (säkert befogat) men jag måste säga att jag blev jättebra bemött av alla och det kändes verkligen som att de tog mig på allvar. Och det var skönt att Fredrik var med hela tiden och att jag inte blev uppskuren och isärplockad. Nu har jag testat det, och det är lugnt för mig om jag aldrig mer behöver åka dit.

Femtiofem graders skillnad, bara

Jag kollade vädret inför några tjänsteresor de närmaste veckorna...


Tur ändå att jag ska hem emellan, och kan packa om. Och det är en dryg vecka kvar till Dubai och två kvar till Chicago så det hinner säkert bli vår i Chicago tills dess.

Istället för karneval och fest: semla

Jag tycker nog att andra har bättre idéer om hur man firar in fastan än vi här med vår fettisdag. Alltså jag gillar ju semlor, men karneval och mardi gras låter liksom ännu bättre. Hur som helst, i brist på karneval byggde vi våra egna semlor i Hjärup i tisdags. Gott! Och som vanligt tror jag efter en tugga att jag ska kunna äta tre stycken men sedan får jag kämpa i mig det sista av den där enda.

Gräddvispar-Milla.

Liam kör hamburgermetoden, Själv måste jag använda locket för att skeda i mig grädde med, det är sedan gammalt.

Och så spelade vi fyra i rad. Milla vann mot Evis i deras första match, fair and square.

Måndag?

Det här solidariska och miljövänliga med att åka kollektivt som jag ägnar mig åt ibland.... Jag tappar liksom sugen när Skånetrafiken jiddrar med mig och ställer in tågen jag ska åka med. Och då gick jag upp lite för tidigt och kommer senare än jag ville till jobbet.

Fast jag ska inte ropa hej ännu, bussen jag sitter på ska också ta sig fram ända till Lund.

Igår hände det nästan

Det är ju såklart bara en tidsfråga innan jag missar att köra av motorvägen mot Vintrie, och igår var det ca en sekund borta. Så kan det gå när man försöker lista ut om man behöver tanka direkt eller dagen efter och trycker på displayknappen så att man varken ser att det står DANMARK över hela vägen eller att det varningsblinkar om att det är sista avfarten i Sverige. Om jag inte hade vaknat till och svängt av när det nästan var för sent så hade jag fått soppatorsk på bron också. Like a boss.

Min knäppa hjärna

Jag zappade i morse och zappade förbi ett program som hette Klassiska samlag. Zappade vidare, vänta vad? Programmet handlade om Maniska samlare och inget annat.

Under de där korta millisekunderna hann jag fundera på vad som gör ett samlag klassiskt. Tänkte om några fanns förevigade av någon känd konstnär eller så men kunde inte komma på ett enda.

En sån här skulle vara bra att ha här ute på landet

Igår var jag på ett ställe som säljer profilprodukter för att kolla in lite träningsnyheter. Förutom en smart träningshandduk med en dragkedjeficka till kort/nycklar som jag faktiskt fick i en goodiebag så blev jag lite sugen på den här jackan:

Hela jackan är liksom en reflex! När den inte har en blixt riktad mot sig ser den lite snyggt gråbrun och vanlig ut. Och så lärde jag mig att reflexer blir sämre med tiden, inte bara jackor som man tvättar utan även den hårda plastvarianten. Det hade jag ingen aaaaning om. Och så hade vi intressanta diskussioner om miljö och hållbarhet, det hade jag visst kunnat prata om hela dagarna.

Hur många timmar kommer det vara skönt den här gången?

Det här med att jag ska vara ensam* hemma från imorgon till på tisdag känns lite fånigt. Jag brukar tänka att det ska bli mysigt men det går över himla snabbt.

Att titta på På spåret ensam - urfånigt, det är ju en lagtävling! Och det här då: fira alla hjärtans dag ensam* - det dummaste jag har hört talas om! Ligga ensam* under det stora täcket - kallt och onödigt.

*ok, jag kommer ha sällskap av andra raringar och husdjur, men ändå!

Har aldrig haft någon rattmuff, och nu behöver jag ingen

Den nya bilen, har jag berättat om den? Den är iaf här nu. Den har inbyggd gps, parkeringshjälp (som jag inte har vågat prova), koll på hur snabbt man får köra (utom 40 som den har nåt slags problem med - kan bli dyrt) och en massa annat lull-lull. Och värme i ratten!

Dessutom är den är snygg, automatväxlad och (bland annat därför) jätteskön att köra. Här måste Fredrik ha parkerat, för jag ställer mig snett varje gång så det kan inte ha varit jag.

När supermassagen inte är så himla super

Fy fan vilken pärs det var igår. Ursäkta min franska men jävlar vad ont det gjorde. Det har varit nästan lika illa en gång innan minns jag, men igår slet två väldigt starka massörskor som djur för att få bort mina stenhårda knutor i lår, skinkor och på höfterna. Det kändes som jag inbillar mig att det gör att få in en kniv i kroppen. I en och en halv timme. Jag brukar för all del frusta och pipa lite när det gör ont, men igår både skrek jag rakt ut och grät. Sedan var jag alldeles vimmelkantig resten av kvällen. De ordinerade till och med värktabletter och vila. Ulrika lanserade ett för mig nytt ord: smärtkoma. Ett rimligt ord för att beskriva upplevelsen.

Tanterna på kallis, Fredrik och jag själv får stå ut med att jag ser misshandlad ut, jag har massor av blåmärken som liksom flyter ihop till en stor blåslagen (blåmasserad) yta...från skinkan och runt till höften. På båda sidorna. Så det är inte heller så skönt att ligga på sidan eller för all del ens att luta sig mot saker.

Hur som helst så ska det bli helt klart nästa gång och sedan ska allt i vaderna tryckas bort så att det knäonda försvinner. Jag vet inte riktigt om jag ser fram emot det eller inte. Sååå himla ont har jag väl inte? Vem behöver kunna springa liksom, eller sitta still länge.

(Jag bildgooglade "blåmärke" för att illustrera det här inlägget. Ett tips: gör inte det)

Mycket gott blir det

Ibland blir det liksom bara en massa ätande och vindrickande på helgen (och för all del lite motion), så att man får börja sin måndag med fasta fram till lunch för att känna sig lite normal.

I fredags var jag på tjejmiddag och fick jättegod mat med asiatisk touch. Fiffigt nog kom idén från ica så det finns en länk till receptet på den fantastiskt goda såsen. Och salladen med koriander, avocado och blodgrape passar mig som hand i handske kan man säga.

I lördags hade vi spelkväll i lilla huset så då skördade vi jordärtskockor, stekte skrei, bakade hallonmaränger och lakritsmaränger, gjorde två sorters glass (den med hemmagjord lemon curd ssom smaksättning blev underbart krämig) etc. Som vanligt städade Fredrik medan jag stod i köket. Kul med spel!

Kockorna var tydligen fina att ta kort på :-)

Och igår var jag slö och seg och åt choklad och låg i soffan. Utom när jag promenerade, yogade och rehabtränade. Sedan kom Fredrik hem från en fotoutflykt och hade med sig jättegod chili från Spoonery.

Som sagt, idag blev det fasta fram till lunch. Nån måtta får det faktiskt vara!

En sån där bild som säger mer än tusen ord

Efter detox kommer solsken (hela dagar med god mat)

Det är väldans lyxigt här vissa dagar. Som idag, när jag förvisso fastade fram till lunch (ett pk-igare sätt att säga att jag inte hann äta frukost) men sedan åt supergod lunch på Toyo och nu ska promenera ner till stan i Lund och äta fyraårsmiddag på Mat och destillat, med snubben jag är kär i. Win-win-win-win!

Jag har också hunnit med ett ganska jobbigt möte och att nästanförsäga mig om en grej som var hemlig. För att den andra personen sa nåt som gjorde att hen verkade veta det hemliga. Jag sa det aldrig rakt ut men det var uppenbart att det blev förvirring och fel och nu sitter jag här och skäms. Får väl försöka få ut foten ur munnen nu så att jag kan få lite motion.

Hej svejs!

Igen

Jag tror att detta händer varje år vid ungefär den här tiden: träningspeppen är enorm, jag vill bara ut i dagsljus, har stora planer på att skaffa en bättre kropp. Så även i år.

Det kan vara en kvarleva efter detoxen (har inte rampat upp kaffet och portionsstorlekarna till föregående nivå igen, har minimerat mjölkprodukterna, har inget direkt sötsug, tar inte om) men mest handlar det nog om att det har börjat bli ljusare ute, och det är nog såhär mina vårkänslor känns.

Så, vem vill åka på träningsresa med mig? Lära mig frisimma snyggt och snabbt? Visa mig hur man skumrullar bort stela lårinsidor? Ta långa promenader i dagsljus? Eller i snö. Mörka promenader i snö går också bra.

Kallt och varmt och kallt igen

Efter en mer än fullspäckad vecka var det skönt att börja dagen med 8 blåsiga kilometer längs med Ribban, i sällskap med Karin, med stopp för frukost. Och lite kallbadande på det (3 grader och 10 m/s i luften, 3 grader i vattnet). Mersmak? Ja, det där borde jag ta mig tid till varje helg.